Det är nu 30 år sedan bortgången av Virginia Wuerthele-Caspe Livingston (1906–1990) – en av cancerforskningens mest frispråkiga och kontroversiella personer. I mer än 40 års tid hävdade hon i strid med etablissemanget idén att bakterier kunde vara cancersjukdomens grundorsak. Här skriver Alan Cantwell, amerikansk läkare, om Livingstons unika forskargärning.
Cancer är den mest skrämmande sjukdomen och dess orsak är fortfarande höljt i dunkel. Därför verkar det förunderligt att upptäckten av mikrober som orsak till sjukdomen har väckt en sådan fientlighet hos den etablerade cancerforskningen. I själva verket så har ju tron att det finns en fientlig mikroorganism alltid tillhört cancerforskningens grundstenar.I cancerns långa forskningshistoria så har det inte funnits någon mer frispråkig och kontroversiell person än Virginia Wuerthele- Caspe Livingston (1906–1990). I mer än 40 års tid torgförde hon den revolutionerande tanken att bakterier var cancerns grundorsak och föreskrev en immunstimulerande terapi för att besegra dessa mikrober. Hon föddes för nästan precis 100 år sedan den 28 december 1906.
20 år efter sin död börjar hennes livsverk att hamna i glömska men fortfarande blir hennes arbeten fördömda av organisationer som American Cancer Society och svartlistade på hemsidan Quackwatch – Steven Barretts ökända skeptikerhemsida.
Livingstons cancerforskning
I slutet av 1940-talet kunde Virginia Livingston odla bakterier från cancertumörer och när dessa bakterier injicerades i försöksdjur så kunde man ibland framkalla cancer i dessa djur. I andra djur kunde hon se en provkarta på andra degenerativa sjukdomar medan en del försöksdjur förblev friska. Livingston drog då slutsatsen att individens eller försöksdjurets egen immunstatus var av största vikt för huruvida ett smittämne eller en sjukdom skulle manifestera sig.
Vid ett möte med New Yorks Vetenskapliga Akademi 1969 föreslog Virginia Livingston och hennes kollegor att cancer orsakades av en specifik mycket ovanlig bakterie som de namngav till Progenitor cryptocides som översatt från grekiskan betyder ”dold mördare”. Livingston antog att fragment av mikroben fanns på plats i varje mänsklig cell. Hon trodde att denna mikrob var avgörande för livets uppkomst och för att läka vävnad men att dess biokemiska egenskaper även kunde framkalla cancer och andra elakartade sjukdomar.
Hennes kritiker vidhöll emellertid att det inte fanns något sådant som en cancermikrob.
I sina försök att behandla cancer använde hon sig av en stor arsenal av immunstimulerande medel och metoder inkluderande dieter, kosttillskott, antibiotika och traditionella metoder. Men hon tillverkade också ett autogent cancervaccin från patientens egna cancermikrober som hon återfann i patientens blod eller urin. Livingston hävdade att detta vaccin inte i främsta rummet skulle ses som ett botemedel mot cancersjukdomen i sig att vaccinet kunde bidra till att trigga kroppens eget immunsystem att specifikt tillverka antikroppar mot den egna cancern.
Våg av raseri
När hon började använda sig av det immunstimulerande vaccinet så väckte det en våg av raseri bland de etablerade cancerforskarna. Hon och hennes klinik i San Diego, Kalifornien, blev föremål för en rättsprocess.
Trots allt det motstånd hon mötte kunde hon fortsätta att möta sina patienter ända fram till sin död vid 83 års ålder.
I mars 1990, samma år som Virginia avled, så dök det upp en mycket kritisk artikel mot de behandlingsmetoder Virginia Livingston använde i den av American Cancer Society sponsrade tidskriften Cancer Journal för Läkare. Artikeln var osignerad. I artikeln uppmanade man patienterna att hålla sig borta från Livingstons klinik och man påstod:
”Livingston-Wheelers cancerbehandling baseras på tron att cancer orsakas av en bakterie som hon själv namngett till Progenitor cryptocides. Omsorgsfull forskning baserad utifrån modern teknik har gett vid handen att det inte existerar någon sådan organism och att Livingston-Wheeler uppenbart har misstagit sig och blandat samman flera förekommande organismer, både vanliga och mer sällsynta och ansett dem för en enda.
Trots att det gjorts noggrant arbete för att isolera en cancerframkallande mikroorganism, så har man inte funnit någon sådan. Under dessa förhållanden kan således inte heller det av Livingston framtagna vaccinet ha någon effekt vid cancerbehandling. Trots att flera onkologer ser fram emot den dagen då man kan utveckla ett vaccin mot cancer, så måste cancerns orsak (-er) vara kända innan man kan påbörja framtagandet av ett vaccin.
Också andra delar av Livingstons cancerterapier har på liknande sätt brister. Det finns exempelvis inget som styrker hennes antagande att cancern gynnas av ett försvagat immunsystem. Eller att en diet utgående från riktiga livsmedel skulle motverka brister i immunsystemet, att abskisinsyra skulle hämma tumörtillväxten eller att cancer skulle kunna överföras från kycklingar till människor.”
Bakterier som orsak till cancer
När man vetenskapligt kunde fastställa att bakterier kunde orsaka sjukdomar hos människor, medförde det att medicinen som kunskapsgren kunde lämna medeltidens dunkla begreppssfär bakom sig och bli betraktad som en modern vetenskap. När man i slutet på 1800-talet förstod att såväl kolera, lepra, syfilis som tuberkulos orsakades av bakterier så fanns det också många läkare som trodde att cancer hade en bakteriell orsak.
Att cancer har en mikrobiell orsak betraktas emellertid idag av de flesta läkare som en befängd idé. Men trots detta så finns det i de vetenskapliga publikationerna handfasta bevis för att dessa bakterier funnits vid cancer och att de förmodligen spelar en avgörande roll för sjukdomens utveckling.
Enligt Virginia Livingston och flera med henne, så orsakas cancer av pleomorfa, cellväggsfria bakterier, som till form och utseende genomgår en levnadscykel med mycket stor variation från små virusfaser som utvecklas till större bakterie- och svampliknande faser. I odling och i vävnad kan dessa former påvisas med syrafasta metoder – en infärgningsteknik liknande den som används för att påvisa tuberkelbakterier.
Dessa bakterier förekommer i alla typer av vävnader inklusive blodet hos människan. I frånvaro av ett kontrollerande immunsystem kan dessa cellväggsfria mikroorganismer förvandlas till patogena – sjukdomsframkallande – och påverka sjukdomsförloppet vid cancer, autoimmuna sjukdomar, AIDS och andra kroniska sjukdomar med okänd orsak.
Trots all denna forskning har våra eminenser redan på tidigt 1900-tal bestämt sig för att all cancer har en annan orsak. De observationer som gjordes sågs helt enkelt som ett resultat av degenererat cellmaterial, eller som sekundära infektioner eller kontaminering som skett vid laboratorieundersökningen.
Virginia Livingston och Progenitor Cryptocides
1950 och framåt visade Livingston och hennes medarbetare i en serie av vetenskapliga rapporter att cancermikroben kunde uppträda i en mängd olika skepnader. De påminde om stafylokocker, mikroskopiska svampar, virus eller inklusioner i värdcellen.
Men om man noggrant följde mikrobens olika utvecklingsfaser så kunde den definieras som en enda organism. Virginia Livingston var den första som föreslog att ”acid-fast”-tekniken var nyckeln till att påvisa cancermikroben i olika typer av vävnader och i odlingar. Hon kunde också påvisa den i blodet från cancerpatienter genom att använda sig av mörkfältsmikroskopering.
Var och en som bemödar sig att läsa de rapporter och böcker som Virgina Livingston skrivit finner snart att hon var en erfaren och skicklig forskare som också sökte upp likasinnade kollegor och genomförde olika forskningsprojekt runt cancermikroberna tillsammans med dem. Hon var således inte alls den kvacksalveriläkare som hennes motståndare försökte utmåla henne till. Man kan också finna mycket bra beskrivningar i hennes egna delvis självbiografiska böcker: Cancer, a new breakthrough (1972) , The microbiology of Cancer (1977) och The Conquest of Cancer (1984).
Hennes forskning har bekräftats av andra forskare inom området såsom mikrobiologen Eleanor Alexander-Jackson, cellcytologen Irene Diller, biokemisten Florence Seibert och artikelförfattaren – dermatologen Alan Cantwell.
Som prenumerant på 2000-Talets Vetenskap kan du läsa fortsättningen på artikeln genom medlemsinloggning eller genom att beställa lösnummer 2/2007 på denna adress.
Alan Cantwell är pensionerad medicinsk läkare från Hollywood, Kalifornien och författare till böckerna: AIDS, the Mystery and the Solution (1986), The Cancer Microbe: The Hidden Killer in cancer, AIDS and other Immune Diseases (1990), Queer Blood: The Secret AIDS Genocide Plot (1993), Four Women Against Cancer: Bacteria, Cancer, and the Origin of Life (2005) samt Aids and the Doctors of Death (2017)
Alan Cantwell har flera publicerade artikar på PubMed som du hittar här
