Ingen julsaga: Läkaren ansåg inte att patienten ägde sin egen kropp

Datum: 2018-12-15  |   Författare: Kalle Hellberg

Kalle, 74 år, vägrar att ta sina statiner och undviker helst andra läkemedel eftersom han har satt sig in i forskningen kring dessa och har upptäckt vilka risker de kan ha på hälsan och hur dåligt underbyggda de studier är som ligger bakom läkemedelsbranschens främsta kassakossor.

H.C. Andersens "Flickan med svavelstickorna" och Charles Dickens "En julsaga" är klassiska mörka julsagor men ibland överträffar, som man säger, verkligheten sagans värld.



En liten historia från livet!


Här följer min redogörelse av ett läkarbesök, som du som har kommit upp lite i yngre åldern kanske kan ha nytta av att reflektera över.

Jag har haft hjärtrusning, att alltså hjärtat ökat i antal slag per minut, från normala för mig i vila ca 55-60 slag, till ca 140-160 slag per minut, trots att jag inte gjort någon ansträngning. Jag har t ex kunnat sitta och glo på TV i lugn och ro och plötsligt har hjärtat börjat rusa (nej, det var inget upphetsande på TV). Jag har då lagt mig ner, tagit några djupa andetag och därefter andats in så djupt jag kunnat och där hållit andan och vips, så har hjärtfrekvensen gått ner till normalt på bara några sekunder.

Detta har jag haft i många år, utan att jag har sökt sjukvården för detta, jag fixade ju detta själv. Hjärtrusningen kom bara i vila, aldrig när jag t ex var ute och jobbade hårt fysiskt på vår hästgård.

Förra julen, i mellandagarna, drabbades jag av en hjärtrusning som jag inte fick stopp på. Den återkom ett par gånger per dygn och höll på i 5-7 timmar varje gång, min ”metod” med andningen fungerade inte. Under tiden den pågick så länge så fick jag kraftig värk i axlar och framförallt i tandbenen, både i över- och underkäken värkte det, mer ju längre rusningen pågick.

Så jag sökte doktor ”hjälplös” på min hemort i januari och de tog EKG med mera men hittade inget fel. Jag hade lite för högt blodtryck och andra tester visade på förhöjda kolesterolvärden, så de skrev ut en massa piller som jag måste ta. Jag tog ut pillren av olika slag, men väl hemma så funderade jag på om jag verkligen skulle intaga dessa.

Jag tillhör nämligen de galningar som aldrig i sina unga liv (är bara 74 år) har tagit några piller, inga alls, inte ens en magnecyl, albyl eller Treo eller vad de heter. Min devis är att det inte är någon skillnad om jag käkar magnecyl eller låter bli, förkylningen går över på samma tid ändå. Jag har aldrig behövt några piller (jodå, jag har haft huvudvärk, stora förkylningar, värk här och där med mera, symtom där många andra käkar piller som om det vore livsnödvändigt, men jag har aldrig använt sådant.

Så jag lade undan alla piller utom en som var till bara för att hindra hjärtrusning (innehåller Bisoprolol) och som jag tar en av varje morgon. De funkar faktiskt bra, har mycket sällan hjärtrusning numera och om den återkommer så fungerar min andningsmetod perfekt igen. Jag har testat att inte ta dessa piller och då återkommer värre hjärtrusning ganska snart (kanske kan vissa piller vara till nytta).

I somras blev jag inkallad till lasarettet för en fys-test, de ville kolla hur ”dålig” jag var. Efter att jag hade cyklat i deras test i en halvtimme, med kontinuerlig EKG-mätning under tiden, så kunde de konstatera att jag hade fys-värden som en 50-åring. Inga fel på hjärtat kunde upptäckas.

Vid den diskussion och sammanställning som läkaren och jag gjorde efteråt så berättade jag att jag inte käkade de piller (statiner med mera) som jag ”måste” intaga, enligt tidigare läkarbesök (jag hade läst på om bland annat statiner och vad de kan ställa till med).

Reaktionen blev häftig. Den kvinnliga läkaren av utländsk börd formligen exploderade. Illröd i ansiktet reste hon sig (hon var ganska liten till växten) och vrålade till mig att: "Du äger inte din kropp! Det är jag som är expert och som vet vad du måste intaga".

”Du äger inte din kropp!"


Efter detta var vi inte sams, lindrigt sagt. Jag beskrev lite av mitt kunnande om dessa piller, men hon stod på sig. ”Man ska inte läsa bipacksedlarna”, skrek hon. Du kommer att få en stroke inom ett år och då kommer du att skylla på mig, sa hon med hög stämma, ”och vad ska jag skriva i journalen”, vrålade hon.

- Skriv att jag tar fullt ansvar för mitt eget liv, sa jag, skriv att du inte kunde övertyga mig om dessa piller, skriv det, uppmanade jag henne!

Därefter tog jag tag i denna lilla kvinna och gav henne en kram, samt försökte lugna ner henne, sa lugnt att detta är väl inget att bli arg för! Hon blev tyst och alldeles paff, satte sig ner och färgen i ansiktet blev normalt. Vi skildes som nästan goda vänner.

I min journal finns ingen notering om vårt möte, ingenting!



Redaktionens kommentar

Har du också blivit utsatt för läkare som har diagnosen megalomani (storhetsvansinne) och som tror att sjukvården har monopol på din kropp och hälsa? Hör då av dig till oss så ser vi till att din berättelse kommer till allmänhetens kännedom.

Vi ser med oro på utvecklingen där stater börjar att stifta lagar för att ta i från oss rätten att bestämma över våra kroppar, vilket redan är ett faktum i många länder som till exempel USA, Italien, Polen, Ungern, Australien, Brasilien och Finland. Även i Sverige finns det politiker i ledande ställning som aktivt arbetar för att staten ska ha monopol på din kropp, till exempel genom att tvinga på medborgarna medicinska ingrepp såsom vaccination.

Läs mer om detta på 2000-Talets Vetenskap och NHF Swedens samarbetsprojekt www.freedomeurope.net.


Startsida