Antroposofisk Medicin


Antroposofins skapare Rudolf Steiner införde antroposofisk filosofi inte enbart i medicinen utan även inom andra kulturområden som pedagogik, jordbruk och konst m.m. Vi uppehåller oss dock enbart här vid Antroposofisk Medicin - som faktiskt är en ganska så snårig historia.


Vad som utmärker Antroposofisk Medicin - förutom den helhetssyn och de övriga terapier som ingår i Biologisk Medicin - är att man försöker förstå människan på annorlunda sätt än de som förekommer i den konventionella medicinen och vetenskapen. Det är inte för mycket att säga att man träder in i en helt annan förklaringsvärld.

Bildtext: Vy av det antroposofiska sjukhuset Vidarkliniken i Järna. Samtliga bilder nedan är tagna på Vidarkliniken.
  I denna ingår synen på själen och hur dennas tillstånd kan framkalla kroppsliga sjukdomar. Själen har som bekant inte stått så högt i kurs inom de olika vetenskaperna, och anledningen till detta är just att den inte går att stoppa in i ett labb och väga och mäta. Det som inte går att väga och mäta eller på annat sätt kvantifiera det finns inte enligt den etablerade vetenskapen - punkt slut.
  CG Jung varnade för just detta betraktelsesätt och kallade det för "Scientismens villfarelse", så här skrev han:

"Vetenskapen stannar vid logikens gränser, men det gör inte naturen - hon frodas på av teorin ännu obeträdd mark"
Scientismens villfarelse innebär att man från vetenskapligt håll förnekar att det finns fenomen som inte kan underkastas vetenskaplig undersökning. Allt som inte går att undersöka "vetenskapligt" det finns således ej och är meningslöst. Och med vetenskap menar man då fenomen som går att kvantifiera, väga och mäta eller överföras (eller snarare förenklas) till vetenskapliga modeller på ena eller andra viset. Den traditionella vetenskapen arbetar med genomsnittsbegrepp som är alltför generella för att kunna komma till rätta med vår verklighets mångfald, alltför begränsade för att fånga in alla aspekter av människan som fenomen.

Den antroposofiske läkaren Victor Bott skriver i sin bok: Antroposofisk Medicin:

"Läkekonsten har alltid återspeglat människans föreställningar om sin egen natur. Den moderna medicinen har således starkt påverkats av 1800-talets materialistiska tänkesätt. Detta har en benägenhet att se på den mänskliga organismen som en sorts provrör, i vilket vissa processer äger rum på samma sätt som i laboratoriet. Men den praktiserande läkaren, som kallats till patientens bädd, vet att detta sätt att se tingen är otillräckligt i ljuset av de dagliga realiteterna. Han upplever här, halvt medvetet, en brist på tillfredsställelse och en känsla av otillräcklighet inför uppgiften."

Borde upplevt är frestande att tillägga, ty den etablerade medicinen är ofta blind för sina egna tillkortakommanden. I alla händelser anspelar Victor Bott på bl. a. själen och dess verkningar i kroppen, att en kartläggning av detta utvidgar medicinen, ger den nya verktyg och andra sätt att se på och behandla sjukdomar, ty det är inte möjligt att bilda sig en uttömmande uppfattning om människan genom att enbart betrakta hennes materiella sida.
  Den antroposofiske läkaren Christian Osika skriver om den moderna medicinen i sin bok En väg till Antroposofisk medicin, sålunda:
"Den har dock sitt ursprung i 1330- och 1400-talet, då det blev intressant för vetenskapen att obducera och utforska den döda kroppen, eller i större bemärkelse, till livlösa ting. Man upplevde att skarpt konturerade kyliga tankar lättast kunde beskriva och möta den ytte fysiska världen. Forskaren kände sig osäker inför livets många skiftande fenomen och behövde en enkel plattform i abstrakt tänkande. Detta hade allvarliga följder. I den utvecklingen hade man nämligen ingen plats för själen."

Det antroposofiska själsbegreppet

Det antroposofiska själsbegreppet är egentligen väldigt spännande eftersom det bekräftats av antroposofiska läkares praktiska erfarenhet. Inte många andra själsliga teoribildningar kan luta sig åt en sådan kraftull bekräftande och verklighetsförankrad empiri (erfarenhet).

I Antroposofisk Medicin spelar den själsliga värmen stor roll, man menar att ett själsligt kallt tillstånd tenderar att framkalla vissa sjukdomar, och att kroppslig och själslig temperatur hänger samman. I boken Biologisk Bot intervjuas den antroposofiske läkaren Wilhelm Jüke och han varnar för att en kroppslig nedkylning av njurarna kan orsaka störningar i njurfunktionen, men även att en själslig kyla kan påverka dessa organ, så här säger han:

"Bland de orsaker som grundlägger störningar i njurfunktionen måste man förutom en hälsofientlig livsföring och miljö räkna kylan. En störd njurfunktion kan grundläggas redan i barndomen just av kyla. Barn bör inte ha kalla fötter eller bli kalla i knävecken.
  Men det är inte enbart den rent kroppsliga kylan som påverkar njurarna negativt, också moralisk kyla kan grundlägga störningar av njurfunktionen. Det gäller än mer vuxna. Har man dels vuxit upp kroppsligt kall och dels i en kall moralisk omgivning, en omgivning där vad man kallar hjärtevärme, som i det här fallet egentligen är njurvärme, saknas, då har man en grundläggande orsak till senare störningar i njurfunktionen."
Och detta synsätt är betecknande för den antroposofiska läkekonsten, denna intima ihopflätning av det själsliga och kroppsliga. Den själsliga temperaturen kan vi faktiskt sänka med mediciner som sänker kroppstemperaturen som acetylsalicyslyra, paracetamol, sulfa och antibiotika. Därför har det skett en allmän utbredning av känslokallhet och själslig kyla i det västerländska samhället under det senaste århundradet.

    Osika skriver om detta i ovan nämnda bok:
"Dessa terapier har också bidragit till att sänka kroppstemperaturen genomsnittligt hos alla människor i Europa under vårt sekel - även hos dem som inte är sjuka. Dert är viktigt att beakta att både själs- och kroppsvärmen hänger samman i människosamhället."
Osika varnar för konsekvenserna av en allt mer utbredd själslig kyla i samhället, att detta kan förorsaka konflikter och krig, att vi behöver värmande och upplösande terapiprocesser, och dessa vill den antroposofiska medicinen införa i den moderna medicinen.
  Osika hävdar också att sjukdomspanoramat har skiftat p.g.a. av denna kroppsliga och själsliga nedkylning. Många så kallade "varma sjukdomar" har minskat och blivit lindrigare medan så kallade "kalla sjukdomar" ökat. Exempel på kalla sjukdomar är cancer. Cancercellerna trivs i lägre temperatur och växer då också mera intensivt.
  En annan antroposofisk läkare, Einar Berg, skriver i sin bok: Mistel mot Cancer:

"Den antroposofiska medicinen har påvisat ett polärt förhållande mellan cancer och febersjukdomar. Hos 300 cancersjuka fann Engel 113 patienter som aldrig genomgått en infektionssjukdom. Hos 300 patienter som ej hade cancer fann han däremot endast 16 som aldrig haft en infektionssjukdom"
Osika ger ytterligare exempel på konsekvenser av kroppslig-själslig nedkylning:

"Även hjärtkärlsjukdomar har tilltagit. Artärväggarna skadas av näringssubstanser som fetter, protein och kolhydrater, kroppen saknar värmepotential och förmåga att smälta och förbränna dessa ämnen tillräckligt."
Eftersom då kalla sjukdomar ökat p.g.a. en generell temperatursänkning följer att motsatsen, d.v.s. "varma sjukdomar", minskat.
  Christian Osika skriver i nämnda bok:

"Denna utveckling har lett till att många så kallade 'varma sjukdomar', inflammationer, under modern tid har blivit lindrigare. Det är märkligt att dessa varma sjukdomar blivit betydligt mildare även utan någon som helst terapi. Sjukdomspanoramat har förändrats. Det gäller då barnsjukdomar t.ex. scharlakansfeber men även inflammation i leder och muskler, som reumatism, har minskat betydligt i frekvens."

Människan en fyrdelad enhet

Enligt Antroposofisk Medicin är människan både en fyrdelad och en tredelad varelse. Vad förstnämnda beträffar indelar man människan sålunda:
  1. Den fysiska kroppen - Jord - Finns även i mineralriket
  2. Eterkroppen eller livskroppen - Vatten - Finns även i växtriket
  3. Själskroppen eller astralkroppen - Luft - Finns även i djurriket
  4. Jaget eller den mänskliga anden - Eld - Det rent mänskliga
"Du har en fysisk kropp. Den griper in i det fasta, som är dess medel. Du har en eterisk kropp. Den griper in i det flytande. I och med att du är en människa, som inte bara har fast och flytande substans utan även bär en luftmänniska inom dig, vilken är luftformig, gasformig, kan den tredje, den astrala människan gripa in. I denna jordiska substans, det luftartade, griper den astrala människan in."
Så skriver Steiner själv i Antroposofi - en sammanfattning. Och angående den del av vår kropp som är flytande forstätter vederbörande:
"Med det vanliga tänkandet kan man aldrig lära känna människans flytande organisation, som har ett inre regelbundet liv, men samtidigt ett ständigt föränderligt, ständigt omväxlande liv /.../ Med det vanliga tänkandet fattar vi den konturerade fysiska människan. Och eftersom vår anatomi och fysiologi bara räknar med den vanliga människan, så räknar de bara med tio procent av människan (Webbmasters kommentar: Människan består till 90% av vatten). Vad hon är som vätskemänniska, det som ständigt är i rörelse, det uppvisar aldrig någon fast kontur. Det som är i ständig rörelse fattar ni inte med räknande konturerade begrepp, det fattar ni med rörliga begrepp, med bilder. Den eteriska människan i vätskemänniskan kan bara fattas i bilder."

Den fysiska kroppen

Den fysiska kroppen vet vi alla vad den består av, det är den del av människan vi kan iakttaga med våra sinnen. Och i naturen har den sin motsvarighet i mineralriket.


Eterkroppen

Vad gäller den andra delen får vi först stanna upp och tänka lite. När vi studerar de fysiska och kemiska processerna i naturen, dvs de processer där inget liv ingår, finner vi ingen kraft som verkar för att bilda liv. Hur människan än gör i sina laboratorier kan hon inte skapa liv. Livet står således i en motsatsställning till de döda fysiska och kemiska processerna i mineralvärlden, vilka när de reagerar med varandra har en stark tendens att frigöra energi och faller därmed ner till lägre energinivåer. I växtvärlden däremot försiggår den motsatta processen. Här kommer livets krafter in i bilden och för upp växterna och de delar som den består av som är rent fysiska till högre energinivåer. Utan dessa livets krafter skulle inget liv finnas.

"Dessa krafter arbetar inte urskillningslöst på substanserna som de lånar från den fysiska världen; de gör ett val, väljer ut, renar och dirigerar dessa substanser och tillför dem nya egenskaper och på ett mer allmänt sätt organiserar dessa substanser i överensstämmelse med en förutbestämd plan, som passar varje art. Dessa krafter berör inte enbart strukturen och tillväxten utan även reproduktionen"
Så skriver Victor Bott. Och det är just dessa eteriska eller bildande krafter som utgör den eteriska kroppen. Denna är intimt förbunden med den fysiska. Givetvis består människan också av denna eterkropp.
  Även om man inte direkt med sinnena kan iakttaga eterkroppen, kan man enligt antroposoferna göra vissa experiment som påvisar den. Bland annat kan man med extrakt från levande växter kristallisera ut detta i en saltlösning som ger en bild eller ett mönster av de eteriska krafterna hos den levande substansen (de eteriska krafterna spelar stor roll i läkningsprocesser). Mönsterna varierar med substansernas kvalitet och arttillhörighet. Steiner gav den namnet känslig kristalliseringsprocess (Sensitive Chrystallization Process). Även mänsklig vävnad går att använda, de antroposofiska läkarna använder denna metod för diagnosticering.


Själskroppen eller Astralkroppen

Till skillnad från växten kan däremot djuren förinnerliga yttervärlden. Det som tas in genom sinnesintrycken tolkas och görs om till något inre. Bott kallar detta ett "förinnerliggande". Och endast det som är besjälat har denna förmåga - djuret är således besjälat till skillnad från växten.
  Motsatsen är också möjlig givetvis. Efter ett förinnerliggande kan ett förytterligande ske - t.ex. i form av rörelse. Ett rovdjur kan skåda ett byte varvid ett förinnerligande först sker och sedan ett förytterligande när den startar jakten.

    Victor Bott skriver om astralkroppen:
"Allt som är förbundet med känslor - instinkter, önskningar, passioner, attraktioner och repulsioner - är ett uttryck för astralkroppen, psyket, själens innehåll."

Jaget eller den mänskliga anden

Vad som utmärker människan i förhållande till djuren består av Jaget eller Den mänskliga anden. Förmågan att tänka i abstrakta och logiska banor, att tänka i förfluten tid, att tänka i framtid, planera långt i förväg etc.
  Talet är en annan rent mänsklig egenskap. Människan är inte heller så styrd av sina instinkter som djuren eller tilldelad en strikt livsnisch - hon skapar faktiskt sitt eget liv.
  Och inte minst: den mänskliga moralen och empatin.

    Victor Bott skriver:

"Människan har sålunda sin fysiska kropp gemensam med den mineraliska världen, sin eteriska kropp gemensam med växtvärlden och sin astrala kropp gemensam med djurvärlden, men endast hon äger ett jag eller en mänsklig ande."
En metafor för människan som fyrdelat väsen är datorn. I denna motsvarar hårdvaran, dvs kretskort och dylikt, den fysiska kroppen. Elektriciteten motsvarar eterkroppen. Programvaran motsvarar själskroppen och Jaget motsvarar faktiskt användaren!   Elektriciteten livgör hårdvaran på samma sätt som eterkroppen livgör eller belivar mineralriket - som är människans, växternas och djurens "hårdvara". Programvaran "besjälar" datorns hårdvara och elektricitet och ger den helt andra dimensioner/förmågor som motsvarar hur själskroppen lyfter djuren och människan från växtrikets statiska begränsningar. Och användaren av datorn ger denna ännu fler dimensioner som motsvaras av hur Jaget lyfter människan från det instinkstyrda djurriket till en nivå där hon får egenskaper som att skapa och forma sitt eget liv och sin miljö, moral och empati osv.
  Och på samma sätt som människans Jag, som är hennes upplevelsecentrum, uttrycker sig genom sina väsensled - själskropp, eterkropp, och den fysiska kroppen - uttrycker hon sig som datoranvändare genom dennas "väsensled" i form av programvara, elektricitet och hårdvara.


Människan som tredelat väsen

Antroposofisk Medicin menar att det finns en polaritet mellan de övre och nedre delarna av den mänskliga organismen. Därimellan ligger bröstkorgen som ett förenande element utan vilket polariteterna ej kunde existera.
  I huvudpolen finner vi intag av föda och näring, intag av sinnesintryck. Nerv-sinnessystemet är koncenterat här och huvudpolen är instrumentet för tanke och medvetenhet.
  I den nedre polen finner vi avgivande och utsöndring via urin och avföring - men också rörelse (våra ben) och ämnesomsättning. Enligt Antroposofisk Medicin finns viljan i ämnesomsättningen. Det kan kanske tyckas underligt men viljeprocessen är intimt förknippad med förmågan att omsätta kolhydrater i kroppen, dvs energiomsättningen. Har vi fel på denna omsättning som vid sockersjuka visar det sig också i form av svagare vilja. Faktiskt är viljeförmågan en antroposofisk term.

    Wilhelm Jülke förklarar det så här i Biologisk Bot:

"Vid sockersjuka är viljeförmågan i ämnesomsättningen för svag. Alla de processer som viljeförmågan måste driva fram blir dåliga."
Faktiskt menar Antroposofisk Medicin att diabetes kan hävas genom att man på ett tydligare sätt uttrycker sin vilja.
  Jülke fortsätter:
"Då vill man någonting med sin kropp och man vill någonting med det man äter. Den som lever på det sättet motverkar sockersjuka även om han har ärftliga anlag för den."
Biologisk Bot består av en serie intervjuer med Jülke av Eskil Svensson (dåvarande chefred för tidningen HÄLSA och tidigare Are Waerlands redaktionssekreterare) och på denna kommentar frågar Svensson:

"Du menar att den inställning som gör att vi väljer vitalkost är lika viktig som det vi väljer?"
    Jülke:

"Det menar jag. Var och en som har försökt övertyga en människa om att hon äter och lever fel vet hur svårt det är. Det beror på att folk inte är vana vid att vilja något med det de äter. De äter efter sin lust"

Bröstkorgen - det förenande elementet

Mellan den övre och nedre polen finner vi en harmonierande reglering som strävar efter att bibehålla en jämvikt mellan dessa delar.

    Bott skriver:

"Genom att bringa den övre och den nedre polen i harmoni, genom att bilda en förbindelse mellan tanke och vilja, är det rytmiska systemet känslans, affektens instrument."
Det normala tillståndet är en jämvikt mellan den övre och den nedre polen. Om en av desssa poler skulle tendera att breda ut sin aktivitet måste jämvikten återupprättas, och den uppgiften faller på det rytmiska systemet som har hjärtat som huvudorgan. En konsekvens av detta är att Antroposofisk Medicin inte ser hjärtat som en pump utan som en regulator mellan strömningarna från den övre respektive den nedre polen!!

    Victor Bott skriver:

"Den mekaniska uppfattning som liknar hjärtat vid en pump, är ett av de stora hindren till framgång i kunskapen om blodcirkulationens fysiologi. Denna fördom är så stark, att det är extremt svårt för människor att göra sig fri från den /.../ det är först helt nyligen (Botts bok översattes 1994 av det antroposofiska bokförlaget FALK) som denna uppfattning av hjärtat som ett jämviktsorgan har kunnat verifieras och detta har skett på två olika sätt. Professor Mantuffel har utfört experiment med hundar, hos vilka cirkulationen kopplades förbi hjärtat. Han visade att flödet per minut därigenom avsevärt ökade. Om hjärtat vore en pump skulle man ha iakttagit en minskning, eller t.o.m. ett stopp i cirkulationen."
Vad som också är viktigt att poängtera är att de eteriska och själsliga krafterna samt Jaget är annorlunda fördelade i den övre polen, det rytmiska systemet respektive den nedre polen. Själen dominerar i den övre regionen medan eterkroppen dominerar i den nedre.


Själens Grundkrafter

Själens grundkrafter är: tanke, känsla och vilja. I dessa tre områden verkar två krafter: sympati och antipati. I Hur uppnår man kunskap om de högre världarna skriver Steiner:
"Människan vill, känner och tänker inte hur som helst. När t.ex. en bestämd föreställning uppdyker i medvetandet ansluter sig enligt naturliga lagar en viss känsla till denna, eller också följer ett lagenligt därmed sammanhängande viljebeslut på föreställningen. Man går in i ett rum, finner luften kvav och öppnar fönstret. Man hör sitt namn ropas och följer ropet. Man blir tillfrågad och svarar. Man ser ett ruttet ting och får en olustkänsla. Detta är enkla samband mellan tanke, känsla och vilja."
Det är enbart i känslan som det föreligger en sympatisk känslosam attraktion, respektive antipatisk känslosam motvilja. Man kan också ha en rent rationell antipati/sympati. Exempelvis en filosof som tycker en viss filosofisk teori är tilltalande eller en matematiker som uppfattar en matematisk teori som vacker. I känslan har vi alltså en känslokvalite.

De antroposofiska definitionerna på sympati och antipati är dock vidare än de gängse. Osika definierar dessa sålunda:
"Sympati uppfattas här som en själslig och kroppslig öppning mot den fysiska omvärlden. Antipati är en avgränsning som skapar distans till denna omvärld. Just vid störningar i organ som ligger till grund för tanke, känsla och vilja kan sympati och antipati gripa in för djupt i organfunktionerna och därmed framkalla sjukdomar."
En sjukdom kan beskrivas som överskott av kroppslig sympati i en organverksamhet och med adekvat behandling kan man få sympatin att dra sig tillbaka från de kroppsliga till de själsliga områdena.
(Själen i Steiners verk existerar faktiskt redan före både födelsen och befruktningen vilket öppnar för andra tolkningar av genetiska defekter än de rent materialistiska.)
  Själen är i grunden sympatisk, den har trätt in i vår materiella värld för att uppleva, ta emot världen, iaktta den med öppenhet så att den kan granskas. Som instrument till detta har den våra sinnen som är skapade av sympatikrafter. Det sker tydligen ett kontinuerligt växelspel hos själen mellan sympati och antipati, ty vad gäller det sistnämnda framhåller Osika:

"För det är så, att denna sinnnenas beredskap att ta emot omvärlden förvandlas i tankarna genom avståndstagande och avgränsning till begrepp. Det är hjärnan som förmedlar begreppsbildningen för själen. I hjärnan kommer intrycken till liv, förlorar sitt egenliv, deras levande karaktär bleknar bort. Man kan till och med säga att sinnesförnimmelserna dör i tankeverksamheten. Sinnevärlden blir genom tankens arbete inställd i vår personlighet, just genom avgränsing, avståndstagande, förs ett antipatiskt moment in i vårt medvetande."

Sjukdom som förskjutning mellan väsensleden

De fyra väsensleden samverkar med varandra som kugghjul som griper in i varandra. Men genomtränger de varandra, dvs ett av väsensleden börjar dominera över ett annat, fortplantar sig störningen till den fysiska kroppen och uttrycks i denna som sjukdomssymptom. Den fysiska kroppen uppenbarar de övriga tre väsensleden således.

  Exempel:

Förskjutning mellan eterkroppen och den fysiska kroppen: Rakitis (engelska sjukan) ger upphov till missbildning i skelettet till följd av bristande kalkinlagring.
  Här menar Antroposofisk Medicin att den eteriska kroppen överväldigar den fysiska kroppen, kroppen upplöses och blir mer eterisk.

Ett exempel på det motsatta är cancer. Här griper den fysiska kroppen in i eterkroppen för djupt. Detta förklaras genom följande exempel. Vi har ett par kg bakterier i vår mag-tarmkanal. Normalt är dessa infogade i kroppens helhet och arebetar för den. Emellertid kan bakterier vid infektioner bryta sig ur helheten och hävda sitt eget liv. På samma sättt kan enskilda celler uttrycka uttrycka sig så att de hävdar sitt eget liv mot kroppen varvid cancer uppstår. Eterkroppen har en formande funktion för den fysiska kroppen. En cell som bryter sig ur det eteriska blir fysisk, dvs den fysiska kroppen tränger för djupt in i den eteriska. Den fysiska kroppens cellprincip gör sig självständig mot den astraliska helheten.


Förskjutning mellan eterkroppen och själskroppen:

Psykosomatiska sjukdomar har alla hört talas om. Enligt Antroposofisk medicin tränger vid dessa tillstånd själskroppen för djupt in i eterkroppen. Vid en normalt fungerande eterkropp bygger denna ständigt upp magslemhinnan som skyddar magsäcken från att brytas ned av magsyran. Blir själslivet för tungt, dvs själskroppen tränger för djupt in i eterkroppen, kan denna process bli för svag och då tar magsyran hål på magslemhinnan. Det finns en balans mellan eterkropp och själskropp, så själskroppen kan tränga in i eterkroppen av aneldningen att den blir för stark lika väl som att den kan tränga in pga att eterkroppen blir för svag.


Förskjutning mellan Jaget och själskroppen

Vid Jagets påverkan av astralkroppen börjar man reglera sitt själsliv. Exempel på detta är meditation och yoga. Man handlar medvetet och ansvarsfullt. Vid det motsatta tar begär över och man blir slav under sina drifter.


Läke-eurytmi

Läkeeurytmi är en form av rörelseterapi som är inspirerad av antroposofin. Den kräver sex års (!) heltidsutbildning. I denna terapiform skapar man en helt ny verklighetsgrund för språket genom att man uppfattar språkljud som bärare av olika formande och stärkande krafter. Fostrets utveckling uppfattar antroposofin som att olika formkrafter tar tag i embryonalsubstansen och utvecklar det, formar organ etc. Dessa formkrafter finns också i språkljudet. Dessa uttrycker man med olika gester.
  (Observera att man uttalar inga språkljud utan man uttrycker språkljudet med rörelsen. Att också uttala språkljudet skulle bli kaka på kaka.)
  Man menar att de formande och stärkande krafterna är förankrade i världsprocessen. Dessa formkrafter kan man med s.k. ljudgester förstärka vid sjukdom och därmed förnyar man själva livets skaparkrafter.


Vokaler och konsonanter

Man gör skillnad på vokaler och konsonanter. Vokalerna bekräftar och stärker det inre i människan.
  Konsonanter däremot klingar emot oss från naturen, exempelvis genom prasslande löv, en porlande bäck eller en knakande gren. Genom konsonanterna hämtar man kraft utifrån. Men inte så att man hämtar in ngt som inte redan finns inom en, utan man hämtar in sig själv utifrån.

  Osika skriver:
"Det rationella ur denna boks aspekt vad gäller läkeeurytmi är således, att ljudgesten kan återveka på hela kroppens bildning och att den enskilda terapeutiska ljudgesten därvid kan verka på en enskild kroppslig felfunktion, till exempel kan den utjämna genetiska svagheter som kan leda till allvarliga sjukdomar eller de kan tillföra organen sin egen formbildningskraft när de senare i livet har blivit sjuka".

Exempel på läkande vokaler

Genom O-gesten stramas ett oreglerat fritt strövande känsloliv åt. Den går till så att man sträcker upp armar och händer parallellt uppåt.
  En annan är A-gesten som uttrycks så här:
"Ljudet bildas genom en lätt bakåtlutning av hela kroppen, tyngden förlagras (läggs) på hälarna, armarna sträcks sakta framåt i en vinkel av cirka 90° mot varandra. Denna gest ger en trygghetskänsla, som att rummet bakåt ger kraft att både se och verka framåt."
Denna gest hjälper en att kunna behärska de rent driftsmässiga animaliska krafterna i själen och leder till en viss distans och avgränsning mot just dessa krafter.


Exempel på läkande konsonanter

Ett språkljud/gest som kallas B-gesten har en sammandragande formande fuktion som kan verka psykosomatiskt på organ vars form måste stärkas och förnyas. Den liknar den ställning man har när man bär en baby på armarna framför bröstet.
  En annan är G-gesten som uttrycks sålunda:
"Händerna böjs bakåt i handleden och utgående ifrån området framför bröstet förs den ena handen uppåt och utåt, fortfarande vinklad så att handloven visar uppåt utåt Den andra handen gör en motsvarande gest med handloven vinklad förs nedåt och utåt, handloven pekande nedåt. Båda armarna rör sig samtidigt."
Denna rörelse verkar drivande exempelvis genom att tarminnehållet pressas vidare genom tarmen. Verksamt mot förstoppning.
  Sen kombinerar man de här gesterna (vokaler och konsonanter) i s.k. läkeeurytmi-program för att få fram komplexa verkningar i kroppen. Ett sådant exempel ger Osika vad gäller cancer:
"Cancer: Å - E - M - L - I - A - O

Det gäller nu att sammanföra livskroppen och den fysiska kroppen på ett sådant sätt, att livskroppen får ett visst övertag och tränger tillbaka de fysiskt materiella destruktiva tendenserna (vid cancer har den fysiska kroppen trängt in i livskroppen). Då är det viktigt att man börjar med värmande vokaler, t.ex. Å och E. Å värmer överhuvudtaget upp hela det rytmiska systemet utgående från andningen och E värmer just livsprocessen och riktar det mot den fysiska kroppen. Sedan stimuleras andningen med M och L. Därefter följer en vokal som ger en viss hänvisning till det speciella organ som man vill påverka mot cancerprocessen. Man kan göra ett I och då befinner man sig lite mera i den övre delen av organismen, man kan göra ett A och då rör man sig mera i mitten eller man kan göra ett O och då verkar man mera nedåt. Sedan kan man avsluta hela raden med olika konsonanter. När det gäller lungcancer avslutar man t.ex. med S och B, när det gäller bröstcancer kan man avsluta md B och D, och det är viktigt att terapeuten också hittar egna vägar, t.ex. kan underlivscancer mötas med G - N. Överhuvudtaget behöver cancer rörelse, då aktiveras livskrppen med hjälp av rörelsens dynamik."

Rytmik

Rytmiken är också mycket viktig i läkeeurytmin. I Osikas ovan nämnda bok finner man följande citat:
"Alla människor kan förbättra sin cirkulation genom att röra sig rytmiskt men inte på ett överdrivet sätt. Genom promenader, joggning, gymnastik etc kan hjärtfunktionen stärkas, men en alltför intensiv och mekanisk joggning försvagar cirkulationen med risk för akuta kriser. Då är det viktigt att man låter rörelseterapin bli bevingad genom konsten, då kommer man bort från det mekaniska som i sin tur hämmar det rytmiska systemets möjlighet och förmåga till självläkning. Den antroposofiskt inspirerade läkeeurytmin har som rörelseterapi sin grundval i det rytmiska systemet. Själsbundna och själsinspirerade rörelsegester löses upp och börjar på nytt på ett rytmiskt sätt. Just genom denna uppmjukning uppstår glädje hos patienten, själsglädjen präglas på det viset rytmiskt in i det kroppsliga."

Musik som terapi

Man menar faktiskt att sjukdom är ett musikaliskt problem, att den är en dissonans av kroppens musikaliska rytm och läkningen består i en harmonisk upplösning av denna dissonans.
  Genom melankoliska, flegmatiska och eldiga rytmer som går ända in i själen, får känslorna sin näring och stimulans. Psykiska spänningar löses upp och sammanfogas och konstitueras på ett nytt och friskare sätt.
  Kroppen själv har en inre rytmik, en fyrtakt mellan hjärtslag och andetag och hjärtats pulsslag har en inre tretakt.
  Därmed kan musikaliska konstverk i sin tur verka på den rytmiska delen i människan på ett befriande sätt.

  Faktiskt skriver Osika:
"Läkaren som tar hand om hjärtpatienter behöver utöver sin rent medicinska skolning också en musikalisk utbildning och framför allt lära sig hur kroppen själv musicerar".

Slutord

Som patient i Antroposofisk Medicin upplever man sig inte som en tom mekanisk varelse som i den etablerade medicinen utan i hög grad som ett själsligt väsen - som människan borde uppfattas! Låt oss därför hoppas att allt fler får kunskap och förståelse om Antroposofisk Medicin så att denna underbara terapiform kan expandera och utgöra ett rejält alternativ till den etablerade skolmedicinen. Redan nu kan man få remiss till Vidarkliniken från flera olia landsting. (Mer information om detta finns på Vidarklinikens hemsida).
  Det är verkligen dags att folk blir medvetna om att det skolmedicinska etablissemanget inte sitter inne med absoluta svar i all medicinska frågor, att det finns alternativ! Och det är också dags att de medicinska journalisterna slutar med sitt knäböjande inför skolmedicinska auktoriter. De sitter absolut inte inne inne med något högre monopol på vad som är rätt och riktigt inom medicinen.
  Och i enlighet härmed är denna artikel fri för spridning både på internet och i andra media.


Källor:
Antroposofi - en sammanfattning av Rudolf Steiner
Antroposofisk Medicin av Victor Bott
Biologisk Bot av Eskil Svensson
En väg till Antroposofisk Medicin av Christian Osika
Hur uppnår man kunskap om de högre världarna av Rudolf Steiner
Jung av Anthony Stevens
Mistel mot Cancer av Einar Bergh
Samt hjälp med avsnittet om läke-eurytmi av Ia Gordon, verksam vid Järna Terapeutikum.
Och stort tack riktas till Wilhem Jülke, vilken förutan ovanstående artikel inte skulle blivit hälften så bra.