Neuroleptika och Socialstyrelsen

av Ingemar Ljungqvist

I förra numret av 2000-Talets Vetenskap berättade vi om hur tandläkaren Ragnar Söderström berövades sin legitimation. Då agerade Socialstyrelsens Malmöavdelning som exekutor. Brottet som tandläkaren utfört var enligt Socialstyrelsen att han fjärmat sig från deras begrepp om "Vetenskap och beprövad erfarenhet". Söderström hade förutom sin tandläkargäring också vid sidan om använt sig av bland annat tarmsköljningar (se separat artikel i detta nummer). Detta var enligt Socialstyrelsens världsåskådning liktydigt med kvacksalveri.
  Därigenom kunde Söderström hjälpa patienter med bl.a. MS att återfå hälsan.


Sonja Olsson-Alfredsson

l följande artiklar låter vi Sonja Olsson-Alfredsson komma till tals. Hon har anmält två läkare till Socialstyrelsen, då dessa bytt neuroleptika till hennes förståndshandikappade lillasyster. Resultatet blev förödande, då lillasyster Solveig mycket snabbt fick kraftfulla biverkningar, som ledde till ett totalt genomfall. Hur skulle då Socialstyrelsen agera. Jo, man frikände helt läkarna då de handlat enligt deras begrepp om "Vetenskap och beprövad erfarenhet".


Socialstyrelsens roll

Dessa två fall sammantagna - och de utgör inga undantag, även om de är extrema - visar i blixtbelysning Socialstyrelsens roll för den så kallade patientsäkerheten. Man hålls som patient med säkerhet fast i sin sjukdom om Socialstyrelsen får råda - under täckmantel av "Vetenskap och beprövad erfarenhet". Jubla kan bara industrin som fortsatt kan göra vinster på sjuka människor.


Ewa Wressmark, Socialstyrelsen

Ewa Wressmark är jurist och byrådirektör på Malmöavdelningen och har varit delaktig i båda dessa fall. Hon minns väl fallet med tandläkare Söderström.
  - Det fanns i det underlag inget som tydde på att han hjälpt någon.
  Huruvida detta är en ren lögn från Wressmarks sida, eller att de patientberättelser var borttagna som visade motsatsen, eller att man helt enkelt inte sätter någon tilltro till patientens egna berättelser låter vi stå öppet. I samtliga tre fallen är agerandet från Socialstyrelsen oroväckande.
  När det gäller ärendet med Solveig Olsson, Sonjas lillasyster, hänvisar Ewa Wressmark till att det inte längre är vårt bord. Det är Läkemedelsverket tur att agera, då läkarna gjort rätt.


Patientens ord förringas

Vi tror inte Socialstyrelsen i detta fallet, eller i andra fall handlar av ondo. Däremot handlar de efter en mall där den auktoritära uppfattningen har fritt spelrum. Där dogmer som "Vetenskap och Beprövad erfarenhet" står över sunt förnuft och där den sjuka människans egen version förringas då hon inte tillhör de utvalda bland de auktoritära. Socialstyrelsens handläggare lever fastlåsta i en världsuppfattning där man vill ha monopol på vad som är rätt och orätt, samtidigt som de lever i en patriarkal hierarki.
  Detta kan vara farligare än ren ondska.
  Det var farligare för Ragnar Söderström och Solveig Olsson. Den ene berövades sitt yrke, den andra berövades sin rätt till ett drägligt liv.


Massmedia: Saknar allmänt intresse

När Sonja Olsson drog sin berättelse för Sydsvenska Dagbladets Eslövsredaktion blev hon refuserad med orden: Att detta fall har inget intresse för allmänheten. Redaktionen på 2000-Talets Vetenskap överlåter till Dig som läsare att avgöra detta då vi publicerar Sonjas egen version. Detta efter att vår redaktion har tagit del av alla anmälningar i ärendet.



Utvecklingsstörda människor - läkemedelsindustrins försökskaniner

av Sonja Olsson-Alfredsson

Det började redan 1998. Solveig hade nyss fyllt 50 år. Solveig är min tre år yngre syster, som sedan födseln varit utvecklingsstörd. Dock inte värre än att hon hela tiden, medan mor levde, bott i hemmet och varit behjälplig med kaffekokning och allehanda enklare sysslor. De senaste åren hade hon levt i särskilt boende och utvecklades bl.a. med den lästräning hon fick som vuxen. Min lillasyster Solveig drabbades hösten 1998 av yrsel. Personalen i boendet tolkade detta som möjliga klimakteriebesvär.


Det mest förbjudna

Personalen tog i januari 1999 Solveig till vårdcentralen Teleborg i Växjö där läkaren Lars Nilsson på rekommendation av av läkare Margareta Falk vid S:t Sigfrids sjukhus gjorde det mest förbjudna!
  Han tog tvärt bort den neuroleptika - Cisordinol - som Solveig ätit i 15 år mot sin psykos, och satte in en helt ny Zyprexa.
  Detta gjordes utan att jag som god man tillfrågades!


Hjärnan slutade fungera


Bildtext: Denna bild är tagen hösten 1998, när Solveig enbart tog Cisordinol
Det tog inte lång tid innan personalen reagerade. Man kallade på på boendets sjuksköterska Jonas Haglund som dock aldrig kom för att se Solveig. Boendet drivs av ISS Care.
  Nu började mitt helvete. Jag kontaktade läkaren Lars Nilsson som också nonchalerade det hela. Han sade bara att det tar tid. Solveig blev bara sämre. Det var som om hennes hjärna höll på att stanna. Ingenting fungerade. Hon stelnade i kroppen, hade svårt att förflytta sig, höll sig i väggarna, stirrade stundtals frånvarande, tungan svullnade och hon fick svårt att äta. Fick hon en gaffel i handen visste hon inte hur hon skulle använda den och när maten kom i munnen fattade hon inte hur man tuggade. Hjärnan hade slutat att fungera!
  Den 20:e april åkte jag själv till Växjö för att ta hand om allting. Vi åker akut in till psykmottagningen där man konstaterar att Zyprexa måste tas bort. Nu vill man prova om hon kunde klara sig utan neuroleptika helt. Naturligtvis gick inte detta och några dagar senare blev hon inlagd på psykavdelning 50 på S:t Sigfrids sjukhus.


Anmälan ignorerades

Nu kontaktade jag kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska för att anmäla sjuksköterskan Jonas Haglunds underlåtenhet att besöka boendet. Ingenting hände dock och nu började mitt sökande efter vad som egentligen hade hänt Solveig. Ett sökande som fortfarande pågår.
  Solveig blev illa skadad, dels av själva utsättningen av Cisordinol, dels av insättningen av Zyprexa. Hon har tillbringat större delen av tiden efter medicinbytet på sjukhuset.


Bortförklaringar

Man försökte först förklara med att utvecklingsstörda utvecklar en demens snabbare. En serie ECT-behandlingar visade att så inte var fallet.Solveig kom tillbaka och blev sitt gamla goda jag. Det varade dock bara i fyra dagar. Hon fick nu en ny serie ECT (elchocker) men nu blev det inget resultat.


Neuroleptika styr hjärnan


Bildtext: Denna bild på Solveig är tagen några månader senare sedan man bytt ut Cisordinol mot Zyprexa.
Idag vet jag att ett neuroleptika som påverkar receptorerna i hjärnan, vilka styr sömn, aptit, humör, ja hela personligheten, kan man inte bara vidare byta ut utan att hjärnan stannar.
  Solveig är nu tillbaka på Cisordinol men den fungerar nu inte lika bra som tidigare. Man har lyft av ett lock; Solveig går kvar i sin psykos, och nu vet vet man inte hur man skall rätta till detta.
  Frågan är nu: Hur blir Solveigs framtid? Alla vill bli av med henne. Hon passar inte in i sitt nuvarande boende. Man pratar om "annat boende" men när jag väl frågar vad detta är vet man ingenting.
  Det finns dock en ljusstråle i våra liv. Eva Fransson, personal och Solveigs kontaktperson i boendet. Hon är värd alla rosor i denna världen för det stöd hon gett Solveig. All övrig personal på boendet får också en eloge. De gör allt vad de kan. Det är bara det att de inte har fyra armar och fyra ben. Kramar till Er.


Efterskrift

Idag vet jag att för Solveig finns ingen räddning mer. Hon är försatt i ett tillstånd av ångest och vanmakt och inga preparat hjälper. Att veta detta och att sedan komma till avdelning 50 och bli bemött med utstuderad nonchalans av dr Paul Glenstrup gör inte bördan lättare för varken Solveig eller mig. En doktorstitel förpliktigar; hänsynstagande och omtanke hade istället varit på sin plats.
  Det bör sättas upp föreskrifter för sådana preparat där det finns rapporterat "extrapyramidala symtom" när dessa skall ges till människor som har medfödd eller förvärvad hjärnskada. Man vet inte vilken bana preparataet tar i hjärnan. Vid operationer ges, enligt Jakob Ronsten, neuroleptika för att förebygga illamående och kräkningar vid uppvaknandet. Vid en medfödd eller förvärvad hjärnskada kan preparatet gå fel. Vad kan inte då hända?


ANKLAGELSER:

Svenska läkares kunskaper om utvecklingsstörda är minimal. En timma under hela utbildningen. England har en vecka! Bygg in mer! Testa inte på försvarslösa och utvecklingsstörda!


Karl Grünewald!

Du glömde den medicinska säkerheten när du avpolletterade de gamla omsorgsläkarna som var knutna till vårdhemmen och hade stor kunskap och efarenhet! Du är delvis ansvarig för Solveigs förstörda liv!


Läkemedelsverket!

Ni vet om att anmälningar om biverkningar har ett stort mörkertal. Detta innebär att FASS icke är tillförlitlig. Dessutom kan jag inte själv göra anmälan om jag anser mig vara skadad av mediciner. I vilket annat sammanhang förlitar man sig till andrahandsuppgifter i dagens samh2lle?


Lars Farde!

Du ser stillatigande på hur biverkningsprofilen profilen för Zyprexa växer! När den är tillräckligt hög kanske preparatet dras tillbaka! Hur många liv har förstörts då? Till patienterna kanske ni säger att nya bättre preparat kommer hela tiden - sanningen är nog den att läkemedelsföretagen då slipper skadeståndskrav. Detta innebär ju att Sverige är ett av de billigaste länderna i världen att testa nya preparat i!


Regeringen och lagstiftarna av Hälso- och sjukvårdslagen!

Den 18 januari 1999 kom en ny lag att nu är alla läkare skyldiga att anmäla biverkningar som är svåra eller om de tycks öka i antal. Förr var det enbart landstingsanställda och kommunanställda som hade den skyldigheten. Men, varför händer ingenting när läkare, som Lars Nilsson medvetet underlåter att anmäla? Är Hälso- och sjukvårdslagen bara något som skall invagga människor i falsk trygghet?


Läkemedelsföretaget Lilly!

Ni fortsätter att göra reklam för nya läkemedlet Zyprexa! Detta trots att ni vet dess svåra skadeprofil. Handlar det om pengar? 56 stycken tabletter om 10 mg kostar ju 2753 kronor. Den skulle ju bli en storsäljare.
  Men min lillasysters liv blev förstört och jag kommer aldrig att sluta söka upprättelse för henne!
  Var finns alla ni andra som anser er vara skadade av Zyprexa?
  Biverkningsprofilen stiger. Bakom en biverkningsprofil finns människor. Bakom en hög profil finns många människor.


Sonja Olsson-Alfredsson har föresatt sig att driva kampen för sin systers felbehandling tills rättvisan segrat. Hon ser gärna att fler deltar i den striden. Sonja vill åstadkomma en lagändring; en Lex Solveig där man inte längre kan använda sig av förståndshandikappade som läkemedelsindustrins försökskaniner. Har du lust att hjälpa till eller har liknande erfarenheter, så kontakta gärna Sonja. Adress: Rudolf Jonassons väg 16, 241 36 ESLÖV. Tel: 0413-145 46



Neuroleptika - en faktabakgrund

av Ingemar Ljungqvist

Neuroleptika är en samlingsbeteckning på artificiella kemiska substanser som genom att fästa på cellreceptorer delvis förhindrar att cellernas egna gensvar på en förhöjd halt av signalsubstanser får en adekvat respons. När det gäller de flesta neuroleptika så fungerar de genom att de fäster på den receptor som påverkas av signalsubstansen dopamin och således till del blockerar dopaminets effekt. Neuroleptika verkar således som antagonister till kroppsegna signalsubstanser.


Lars Farde

Lars Farde är docent vid Karolinska Sjukhuset i Stockholm och har både nationellt och internationellt ett gott rykte som sakkunnig i frågorna. När det gäller en jämförelse mellan Cisordinol och Zyprexa betonar Lars Farde:
  - Trots att att molekylärbiologema de senaste åtta åren fördubblat vår kunskap om hjärnan och dess överföringsmekanismer när det gäller nervsignaler via signalsubstanser, så vet vi ändå väldigt lite. Detta i förhållande till den komplexitet som nervsystemet besitter. Både Zyprexa och Cisordinol påverkar dopaminreceptorer. Om Cisordinol vet vi också att den inte påverkar acetylkolinsystemet. Därför har den en akut sedativ (=dämpande, lugnande) effekt. Men den kan också fästa på fler receptorer på grund av att dess kemiska struktur också passar där. När det gäller Zyprexa är det ett orent läkemedel. Utifrån dagens begränsade kunskap vet vi att den kan blockera cirka tio eller fler receptorer, medan när det gäller Cisordinol att den passar in på cirka hälften så många. Med ett orent - en del använder beteckningen smutsigt - läkemedel får man också en större grad oönskade biverkningar.


Neuroleptika läker ej

Lars Farde är noga med att betona att neuroleptika i ordets rätta betydelse inte är några läkemedel - då de inte botar en sjukdom. De kan endast modulera verkningarna av förhöjda halter av kroppsegna signalsubstanser, och således påverka känslo- och viljeliv, vilket i sin tur är basen för vårt beteende.


Lars Farde kritisk

Därför är Lars Farde på flera punkter kritisk mot den lättsinniga förskrivningen av neuroleptika.
  - När man ändå måste skriva ut neuroleptika till en patient, så bör man använda sig av så rena preparat som möjligt - och detta i låg dos. Dessförinnan bör man ha avstått från behandling under en kortare period efter den akuta fasen. Patienten måste först ges en möjlighet att presentera sig, före ett val av en optimal behandling. Därmed gårjag mot strömmen jämfört med många kollegor.
  Lars Farde anser att då minimerar man riskerna med otrevliga biverkningar, både akuta sådana och sådana med fördröjd verkan, s.k. tardiva.
  Denna erfarenhet tillägnade sig Farde då han prövade receptorsantagonister på frivilliga studerande. Deras verbala beskrivningar av effekterna, visade klart att verkningar inträffar även vid mycket låga doser. Försöken med studenterna visade också att man registrerade många typer av oönskade verkningar. Utifrån denna erfarenhet påpekar Farde att det finns biverkningar som ej blir registrerade men finns där ändå.


Kommunaliseringen urholkar kompetensen

Däremot är Lars Farde inte rädd för att neuroleptika kan vara beroendeframkallande. Kroppen får inget sug efter dem. Däremot är det vanligt att när man avslutar (utsättning) medicinering av ett neuroleptika så uppstår problem för patienten - då oro och ångest kan återvända.
  Lars Farde har också noterat att "kommunaliseringen" av mentalpatienterna har blivit en black om foten. Det har blivit svårare att föra ut professionalismen och nå ut med rätt information - dvs att man ska vara försiktig och använda lågdosförskrivning av neuroleptika. Därmed menar Farde också att neuroleptika har sin givna plats, då med rätt dosering och rätt preparat kan många bli hjälpta ur sitt tillstånd - medan det på andra inte fungerar alls.


Patienten brukar ha rätt

Lars Farde kommenterar Sonja Olssons kamp för sin syster med orden: "Jag tycker det är riktigt när anhöriga ryter till i debatten. Jag lärde mig på 80-talet att patienter som ger uttryck för farhågor brukar ha rätt."


Zyprexa versus Cisordinol

Zyprexa saluförs av läkemedelsjätten Lilly och kom ut på den svenska marknaden 1996. 56 stycken tabletter kostar 2753 kronor. Med en tablett om dagen blir månadskostnaden cirka 1300 kronor. Motsvarande kostnad för Cisordinol blir cirka 60 kronor per patient och månad, då Lundbecks tar 249 kr för en förpackning om 100 tabletter.
  I biverkningsrapporterna för Cisordinol kan man utläsa att efter 1980 har det kommit in 131 rapporter varav 106 bedömts som ett troligt samband, därav med dödlig utgång 9 stycken (4 troliga). För Zyprexa är biverkningsprofilen långt mer alarmerande då det bara under tre år, från 1997-2000 inkommit 64 anmälningar varav 46 bedömts ha ett troligt samband. Tre dödsfall har redan rapporterats under denna korta tid.


Jakob Ronsten

Jakob Ronsten är själv ursprungligen patient, men som genom att kasta pillerburkama - då han insåg att biverkningama av medicinen kunde vara långt farligare än det ursprungliga ohälsotillståndet - kunde återvända till hälsa. Jakob Ronsten är aktiv inom RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) och har också medverkat vid statliga utredningar om psykiatrin. Jakob Ronsten har på ett föredömligt sätt i boken Pillerpsykiatrin belyst verkan och biverkan av neuroleptika.


Tardiva effekter

En av hans huvudpunkter är de tardiva (fördröjda) verkningarna av neuroleptika. Då neuroleptika blockerar en eller flera receptorer på cellerna så gör de inte bara detta specifikt på nervcellerna, utan på alla celler med dopaminreceptorer. Och sådana finns det i våra inresekretoriska körtlar och också i muskulatur. Inte då så konstigt att all motorik, liksom körtelutsöndring också blir påverkad! För många gånger kan muntorrhet och ett slött rörelsemönster uppfattas som om det är en del av psykosen eller det mentala sjukdomstillståndet - men detta ska istället ses som en biverkan av medicineringen - då förutom ångest och oro blir dämpad - så dämpas också de signaler som skulle gått fram till körtlar och muskulatur. Värst är det enligt Ronsten när dessa tardiva effekter blir bestående och medicinen sålunda ger upphov till ett kroniskt somatiskt (=kroppsligt) sjukdomstillstånd. Effekterna är således många.


Neuroleptika i fläsk

Även om man inte tar neuroleptika själv, går man inte helt säker. Inom veterinärmedicinen används det lugnande ämnet HogPax till grisar. HogPax betyder för övrigt grisfred. Det ges för att grisarna skall undvika skärmytslingar när de delar samma stia. Eftersom detta neuroleptika liksom de andra är fettlösligt kommer en del del att anrikas i vävnaderna och kan således följa med grisen när den saluförs som fläsk. På så vis kan vi med skinkan också ovetande få i oss neuroleptika. Förhållandet att neuroleptikan kan ansamlas i fettrika vävnader gör att det bidrar till att verkan kan kvarstå långt efter det att ämnet satts ut.


Alternativ till neuroleptika

Trots att både Lars Farde och Jakob Ronsten är mycket kritiska mot den överdrivna användningen av neuroleptika saknar de ändå alternativa lösningar. Det finns det däremot i gamla nummer av 2000-Talets Vetenskap. Här borde man istället söka vidare på de banor som Rudolf Wiley stakat ut och de erfarenheter som Tuula Tuormaa sammanställt.


Referenser:

JAKOB RONSTEN: Pillerpsykiatrin, om psykiatrins dämpande medel. Carlssons Bokförlag, Stockholm 1996
TUULA E TUORMAA: Allergi och överkänslighet kan ligga bakom schizofreni. 2000-Talets Vetenskap 1997; 4: 12-13
BENGT LARSSON: Släktträdet används som viktigt diagnosinstrument. 2000-Talets Vetenskap 1997; 4: 11
BENGT LARSSON: Blodets pH-värde avgörande för hälsan - om Rudolf Wileys upptäckt. 2000-Talets Vetenskap 1998; 1: 18-22