Vägsaltets effekter

- en tickande ohälsobomb?



2000-Talets Vetenskap tar upp allehanda ämnen som anknyter till biologiska problemställningar. Förutsättningen för att vi skall skriva är att andra intressenter negligerar eller inte förmår inse betydelsen av olika faktorer i samhället som påverkar eller kommer att påverka vår hälsa. Det kopiösa användandet av vägsalt i Sverige är ett typiskt sådant fenomen.

De stora tidningarna nästintill tiger.
  Miljöorganisationerna är mycket njugga i frågan. Politikerna säger inte mycket och inom forskningsinstitutionerna är frågekomplexet outforskat.
  Ensamt får alltså Vägverket både svara för saltning och utvärdering av effekterna. Det brukar aldrig bli bra om man själv ska utvärdera sina egna misstag.


Ensidigt tänkande = enfald

Användningen av vägsalt följer ett typiskt mönster.
  Från Vägverkets sida har man bara haft en tanke i huvudet. Att lösa problemet med hala vintervägar, så att man skulle kunna köra bil med samma hastighet på vintern som på sommaren - och detta oberoende hur de yttre faktorerna ser ut.
  Det typiska för vår kultursfär är att människan ska dominera naturen - istället för att leva i samklang med den. Detta synsätt finns oftast med som en grundläggande värdering. Tron att man med tekniska och kemiska lösningar kan lösa problem är djupt rotad.
  I det här fallet ville man med en enda generell metod finna lösningar på problemet, dvs inte bara att ta bort blixthalka vid exempelvis underkylt regn, utan också se till att vägarna hölls rena från snö och is, under hela vinterperioden.
  Universalmedlet var vanligt koksalt. Men som så många gånger tidigare så har en massiv påverkan av ett ämne också bieffekter. Men en myndighet har bara ett ansvar och en uppgift - andra faktorer faller på någon annan att ta hand om. Trots alla fina propåer om helhetstänkande och Agenda 21, så ser praktiken helt annan ut.


Brutalare olyckor med vägsalt

Symtomatiskt är att det först var yrkeschaufförer som slog larm om vägsaltets bieffekter.
  Ambulansförare i Mora noterade att vid olyckor vintertid blev dessa mycket mer brutala än tidigare, då hastigheten var högre. Dessutom var vägsaltet förrädiskt, det lockade till högre fart, fastän det förde med sig andra olycksrisker som slirig vägbana, hårda däck och stundtals nedsmorda vindrutor som skymde sikten. Faktorer som många bilister noterat och därför har också de namninsamlingskampanjer under mottot "Stoppa vägsaltet", som genomförts i skogslänen fått stort deltagande.
  Andra yrkeschaufförer tog vid och samlade in fakta om vilka effekter, både primära och sekundära som vägsaltet har både på den omedelbara hälsan, långsiktigt och på den totala livsmiljön. En sammanställning, utförd av Hans Sundberg och Mats Enkler, båda från Mora, ger en mycket god bild av vägsaltets många effekter. Den har också legat till grund för den universitetsuppsats som följer.


Chalmersforskare kritiska

Tre forskare vid Chalmers, Göteborg gjorde också en granskning av det faktaunderlag som de kunniga trafikanterna tagit fram, då en del av uppgifterna var chockerande höga.
  Chalmersforskarna slår fast: "Som forskare med speciell kompetens på kemiska miljöfrågor vill vi särskilt framhålla att vägsaltning medför en ur miljö- och hälsosynpunkt allvarlig ökad spridning av kemiska ämnen från vägsalt, vägbeläggningar, bilar och biltvättar. En sådan spridning är oförenlig med arbetet på kretsloppsanpassade och uthålligt fungerande samhällen i enlighet med bl a Riokonferensens deklarationer."
  Sedan den utbredda vägsaltningen nu pågått under tiotals år, har den också fått ekonomiska konsekvenser. Den gynnar den kemiska industrin, som får sälja spolarvätskor och avfettningsmedel. Den gynnar asfaltsindustrin, som får nybelägga mycket oftare. Den gynnar däcksfabrikanter och bilfabrikanter, då livslängden på deras produkter drastiskt reduceras.
  Mot dessa står miljö- och folkhälsointressena som oftast är svagt organiserade och inte har någon mäktig lobbygrupp till sitt försvar. 2000-Talets Vetenskap vill med denna faktaartikel stärka de senare.


Stockholm har räknat på några av saltets minuskonton

Stockholms gatukontor har i samarbete med Lunds Tekniska Högskola räknat på vägsaltet. I en undersökning gjord av de ekonomiska konsekvenserna vid vägsaltsanvändning fick man fram följande samhällsekonomiska beräkningar. Dessa gäller för Stockholms stad. De angivna beloppen är i miljoner kronor och balansräkningen avser en jämförelse mellan användandet av vägsalt och traditionell snöröjning med hyvling och sandning.

Vägsaltets pluskonto: Vägsaltets skadekonto:
Lägre utlägg snöröjningsfordon   100 milj     Förstörda träd 1 milj
Högre effekt vid blixthalka ?     Rostskador vägar/broar   20-50 milj
  Rostskador stolpar 5-15 milj
  Bilrost 200milj

Någon utvärdering i form av långsiktiga miljö- och hälsoskador gjordes inte i denna tablå.

Källa. DN 1996;3 dec, sid C1