Amalgamförgiftning

- vår tids värsta gissel!



av Ivar Karlsson

Amalgam som tandlagningsmaterial introducerades på den amerikanska marknaden år 1833 av två mycket hänsynslösa storbedragare vid namn Crawcour.


Dessa två bröder, som helt saknade odontologisk, medicinsk eller toxikologisk kompetens, kom på så vis att bli grundare till ett världsomfattande tandvårdsspektakel, som nu sträckt sig över 165 år och omfattat i stort sett hela världen.
  Någon utvärdering av detta mycket spektakulära materialtest har ännu inte gjorts. Detta trots att världen i dag dignar av fallrapporter, där "testpersonerna" i en skrämmande mängd fall uppger en sviktande eller förlorad hälsa, till följd av att de fått sina tänder lagade med detta kvicksilverinnehållande tandvårdsmaterial!
  Lanseringen av amalgamet orsakade redan då en intensiv akademisk strid mellan amerikanska tandläkare, mellan dem som föll för materialets egenskaper och dem som vägrade arbeta med det på grund av dess svåra giftighet.
  Så småningom spred sig dock dess användning ut över den industrialiserade världen, men då enbart på grund av dess relativt låga kostnad jämfört med guld. Det gick också enkelt och lätt att lägga en någorlunda tät men ändock förhållandevis stilren fyllning med amalgamet.


Stora skador

Amalgamet krävde med andra ord ett minimum av hantverksmässigt kunnande och gav en relativ god och stabil förtjänst hos den då icke så nogräknade men skuldtyngde tandläkaren.
  Dessa förhållanden kom så småningom att tilltala en allt större del av tandläkarkåren; tandläkare som härigenom såg sin framtida försörjning och ålderdom tryggad. Amalgamet som numera är under avveckling i flertalet länder, däribland Sverige, har dock under årens lopp förorsakat ofantliga skador på en i det närmaste helt aningslös befolkning.
  Olika beräkningar gör i dag gällande att 6-10% av Sveriges befolkning kan ha skador som förorsakats av detta material. Situationen att var tionde till tolfte individ skulle vara skadad genom att de fått sina tänder lagade med kvicksilverinnehållande material, är därför en tragedi. Denna har en oerhörd omfattning och mycket stora konsekvenser, som tenderar att rasera hela välfärdssystemet.


Barnen påverkas

Genom mödravårdens generöst subventionerade tandvård, har många barn under flera decennier redan som foster kommit att utsättas för skadliga mängder kvicksilver.
  Detta har skett i en sådan omfattning att mångas hälsa kommit att påverkas på ett klart negativt sätt. I och med denna påverkan tål dessa barn snart nog inte någon som helst ytterligare påfrestning utan att allehanda mer eller mindre svåra symtom börjar uppträda. Besvären som i dessa fall uppträder, yttrar sig i första hand som allergier, orkeslöshet, muskel- och ledvärk, håglöshet, oro, koncentrationsproblem, sänkt eller nedsatt empati m. m.
  De för kvicksilver utsatta barnen får därför en avsevärt försämrad start inför det fortsatta livet. Främst då genom kvicksilvrets mycket försåtliga påverkan på organismens och de inre organens viktigaste livsfunktioner. Man förvånas därför över samhällets stora flathet inför frågor av så utomordentligt stor betydelse som just amalgamfrågan.
  Flatheten som här yppar sig bör därför ses som ett uttryck för en stark inneboende rädsla - för något som de allra flesta alltsedan skapelsen lärt sig frukta, nämligen tungmetallen kvicksilver. Flertalet ansvarsmedvetna internationella eller nationella miljö- och hälsoskyddsorgan har uttalat en mycket stor respekt inför denna tungmetall och till och med förordat mycket starka begränsningar i användningen av den. Bland dessa fmns WHO, tyska hälsovårdsinstitutet BGA, statens naturvårdsverk, industrins kvicksilvergrupp, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen m fl.
  Ja, denna respekt är till och med så stark hos vissa statliga verk och myndigheter (förutom hos den svenska socialstyrelsen), att ett totalförbud mot användningen av kvicksilver - oavsett dess form och användningsområde, förväntas vara infört att gälla i Sverige från och med år 2000.


Miljösvineri

48 tandvårdskliniker enbart i Dalarna har under november månad 1996 rensats från sitt amalgamavfall. Man har därvid funnit 540 kg kvicksilverhaltigt avfall, varav 200 kg rent kvicksilver.
  Det är givetvis mycket glädjande att man äntligen börjat inse konsekvenserna av sitt mångåriga "miljösvineri", där människans både inre och yttre livsbetingelser under ett flertal decennier på ett mycket flagrant sätt påverkats! Avfallet man därvid funnit, utgör dock bara en liten bråkdel av vad som kan förväntas ha blivit utsläppt under de år, då amalgamet varit det helt dominerande tandlagningsmaterialet.
  En försiktig bedömning ger dock vid handen, att varje mas och kulla tillsammans, och oavsett ålder, förvarar cirka 2,4 ton amalgam i sina munnar! Amalgam som förr eller senare utan tvekan kommer att belasta vår gemensamma livsmiljö!
  • Hur kan detta kvicksilverbemängda tandlagningsmaterial bedömas som ofarligt av hälsovårdande myndigheter, när det förvaras i människans mun?

  • Detta när samma gift av naturvårdande myndigheter bedöms som mycket farligt när det ligger i avloppsledningar samt golvbrunnar?
Ovanstående är väl ändå en logikens kullerbytta nummer ett - och - som åtminstone jag inte kan förstå!


"Det finns saker som man måste    
vara fackman för att inte förstå."   
Hjalmar Söderberg