Nato – ett monster på katastrofkurs

Artikel från nr 2/2022  |   Författare: Pia Hellertz

Om någon tror att Nato är en fredsbevarande organisation för de nationer som är medlemmar, så är det dags att läsa boken Nato – ett monster på katastrofkurs av Hans Myrebro.

Nato bildades år 1949. Syftet var då att bilda ett försvarsförbund och att varje land som ingick solidariskt skulle ställa upp för de andra om något av dem blev hotat. Udden var riktad mot Sovjetunionen som man uppfattade som en aggressiv fiende. Man ville förhindra Sovjets utbredning. Författaren konstaterar dock att Natos medlemsstater aldrig har behövt utkämpa något försvarskrig. Omkring år 1990 ändrades Natos syfte. Warszawapakten som slöts år 1955 började genom det politiska läget att alltmer förlora sin kraft och den upplöstes 1991 efter Sovjetunionens upplösning.

Inflytandet över Nato


Vad skulle Nato hitta på när det kalla kriget var över? Hans Myrebro berättar om ett samtal som general Wesley Clark hade med en general i Pentagon tio dagar efter 9/11 2001. Denne berättade att USA planerade krig mot Irak. General Clark frågade varför? ”Jag vet inte”, svarade den andre, som fortsatte ”jag gissar att de inte har något annat för sig”. Inte nog med det. General Clark fick veta att USA planerade att invadera sju länder på fem år, förutom Afghanistan även Irak, Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och Iran. När det gäller Irak skapades en särskild avdelning på försvarsdepartementet, vilken hade som uppdrag att presentera all information som antydde att Irak hade massförstörelsevapen, var lierad med al-Qaida och utgjorde ett hot mot USA och världsfreden.

Man hade två syften med krigen mot Irak och Syrien, dels att kraftigt reducera befolkningen genom krig och terror och dels att skapa så kaotiska förhållanden att det skulle leda till en massutvandring. Därmed skulle befolkningen i arabländerna reduceras kraftigt.

Myrebro menar att det bakomliggande syftet var att skapa ett Storisrael. Han skriver att flera judiska miljardärer och ideologer har ”kraftigt agerat för en islamisering av Europa” och nämner den judiske miljardären George Soros, som anser ”att EU måste ta emot en miljon asylsökande per år”.

Hur lyckas USA och Nato klara av kritiken från omvärlden? Hans Myrebro menar att man lyckas genom att dagligen, med hjälp av sitt ”massmedia-monster”, basunera ut att krigshotet från öst är överhängande. Författaren refererar till den tyske journalisten Udo Ulfkotte som i sin bok, Gekaufte Journalisten (Köpta journalister, reds. anm) hade avslöjat att han under många år varit betald av CIA för att sprida de nyheter de ville förmedla.

Hans Myrebro säger att han nu vågar berätta, eftersom han inte är gift och inte har några barn. Han vet att han berättar med livet som insats. Han hävdar bland annat att de amerikanska och tyska underrättelsetjänsterna (CIA och BND) mutar journalister för att få dem att sprida propaganda för Nato – något som enligt Udo Ulfkotte drabbade honom själv under tiden på tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ). Han har kallats medievärldens Snowden.

Hans Myrebro beskriver initierat de olika krigen som pågår i många länder i världen. Han berättar om det som hände i Jugoslavien och Bosnien-Hercegovina. Han berättar om förstörelsen av Irak i ett kapitel. Vintern 2011 började människor i Nordafrika ropa på förändringar och utveckling, det som kom att kallas den arabiska våren.

Hans Myrebro menar att dessa rop inte var spontana utan att de dirigerades av Israel- USA. Han beskriver den israeliska Yinon-planen från 1982. Det är en israelisk strategisk plan för att säkerställa israelisk regional överlägsenhet.

Enligt sionismens fader Theodor Herzl ska den judiska staten sträcka sig från Nilen i Egypten till Eufrat i Syrien.

USA ingriper i Libyen


I februari 2011 började den arabiska våren att märkas i Libyen genom att stora folkskaror demonstrerade fredligt i Benghazi. Men nu dök revolutionära våldsmän upp med vapen i hand. Det ledde till att USA ansåg sig kunna ingripa enligt doktrinen ”responsibility to protect”, det vill säga skyldigheten att ingripa vid fara för folkmord. Libyen var vid den här tiden ett framgångsland i Afrika, med guldreserver och olja. Enligt Hans Myrebro hade Libyen 143 ton guld och lika mycket i silver. Det var när Hillary Clinton fick veta detta som det började hända saker.

Dessutom hade Libyens president Muammar Gaddafi utvecklat en välfärdsstat där alla hade rätt till bostad, gratis sjukvård, gratis utbildning och mycket mera. Gaddafi försökte ena och stärka hela Afrika. USA var inte intresserade av att Gaddafi skulle skapa en självständig valuta och en statsägd bank. Dessa självständighetsidéer skulle ha kunnat sprida sig till övriga afrikanska stater och det ville USA förhindra.

Bakom planerna på att attackera Libyen fanns namn som Samantha Power, Condoleezza Rice och Hillary Clinton. Hillary Clinton var då USA:s utrikesminister och hade personligen gett order om att döda Gaddafi. Med facit i hand vet vi att Hillary Clinton, när hon fick veta att Libyen förlorat med tydlig stolthet sa: ”Vi kom! Vi såg! Han dog!”.

Ryssland får tillbaka Krim


Det är intressant att följa systemmedias rapportering om Rysslands annektering av Krim. Ryssland såg att paramilitära förband försökte införa en terrorregim mot Krim år 2014 och ingrep. Hans Myrebro skriver att skrikiga röster började höras från USA och utrikesminister John Kerry fördömde den ryska interventionen.

Historielösa verkar ha glömt att Krim har tillhört Ryssland i cirka tvåhundra år. Författaren berättar att Nikita Chrusjtjov ett par år efter det att han kom till makten, ”vid en våt fest” i Kiev, beslöt att skänka Krim till Ukraina. Gåvan var olaglig, men eftersom ingen vågade gå emot Chrusjtjov, så blev det så. Rysslands återtagande av Krim år 2014 skedde fredligt och Krimborna, som till stor del är rysktalande, var positiva. Krim har ett strategiskt viktigt läge för Ryssland. Det är bara där som det vissa tider finns isfria hamnar.

Nynazister tar över Ukraina


Hans Myrebro berättar om Ukraina. Med sina ”sextio miljoner invånare, väldiga jordarealer, höga utbildningsnivåer och mineraltillgångar samt sitt strategiska läge var högintressant för både EU (läs USA) och Ryssland”. Här började väst med propagandan att Vladimir Putin hade startat krisen i Ukraina, eftersom han ville återta de forna sovjetterritorierna. Författaren menar dock att det tidigare inte har funnits någon rysk president som har lämnat ifrån sig så mycket territorium som Putin, och han berättar om landområden som Putin lämnat tillbaka till andra länder eller som fått bli självständiga. Även i Ukraina startade upploppen på gator och torg och det som började som fredliga demonstrationer trappades upp och blev allt våldsammare.

Nynazistiska milismän uppmanade folket att störta presidenten. Hans Myrebro skriver: ”Den 20 februari (2013, reds. anm.) uppmanade USA:s vicepresident Joe Biden, Janukovytj att dra tillbaka polisen när våldet trappades upp på Maidantorget. USA:s vicepresident Joe Biden sprang omkring på det centrala torget i Ukrainas huvudstad Kiev och uppmanade folk att störta den folkvalde ukrainske presidenten.” Attackerna mot Ukraina ledde till att presidenten flydde och att en nazistisk regim tillsattes av USA. Hans Myrebro redovisar många citat ur massmedia om händelserna, och det är tydligt att västvärldens media förmedlar en snedvriden bild av det som hände och händer.
USA installerade militärdiktatur

Även det ohyggliga kriget i Syrien får ett eget kapitel i boken. År 1949 framställde USA två krav till Syrien, att landet skulle erkänna Israel och att man skulle tillåta att en pipeline för gas skulle få dras genom landet. Dåvarande presidenten gick inte med på kraven. Då installerade USA en militärdiktatur i landet. Det följdes av flera statskupper. CIA försökte med olika knep att få anledningar att attackera Syrien. Hans Myrebro berättar att Nato-trupper enligt en läckt rapport från en analytiker i mycket hög position, olagligt opererar under täckmantel i Syrien sedan flera år, trots att ansvariga regeringar nekar. Den folkvalde presidenten, Bashar al- Assad, står emot attackerna och beskrivs i systemmedia i väst som en diktator och Hillary Clinton skriver i sina läckta mail att det är bra om uppviglande rebeller kan åstadkomma kaos för att få presidenten att avgå.

Hot mot Ryssland


Hans Myrebro berättar hur ”russofobin” fortsätter att få utgöra grundstenen för mycket av Natos verksamhet. Det innebär att det är viktigt att regeringar och massmedia fortsätter att peka ut Ryssland och president Putin som fienden nummer ett, vilket en snabbtitt på systemmedia faktiskt visar att så är fallet.

En neokonservativ agenda


Hans Myrebro diskuterar sionismens och de neokonservativas roll och agenda när det gäller det som sker i världen. Ruskig information handlar om det ständiga utvecklandet av vapen, smartare, mer effektiva vapen. För att kunna testa dessa behövs oroshärdar i världen. Människor får bli offer för vapenforskarnas och det militärindustriella komplexets galenskaper. De neokonservativa har på flera sätt visat sig vara krigshetsare. De är också sionister, det vill säga strävar efter världsherravälde – eller åtminstone ett Storisrael, och om de fortsätter att vara lika totalt hänsynslösa som historien visar, så står vi inför en skrämmande framtid.

Författaren visar hur Nato, CIA och krigshetsarna i Washington ständigt provocerar Ryssland för att få Putin att reagera och agera och därmed kan de få släppa loss Nato och starta det tredje världskriget. I ett avslutande stycke skriver Hans Myrebro: ”Dagens perversa situation är alltså den, att USA har kommenderat ett stort antal Natoländer att släpa fram en massa krigsmateriel samt trupper, inklusive kärnstridsspetsar till ryska gränsen”. Man hade tydligen hoppats på att denna provokation skulle vara tillräcklig för att få Ryssland att tappa kontrollen och vidta stridsåtgärder. Man kan förstå USA:s och Natos totala besvikelse, när Putin, i stället för att knyta handen, sträcker ut en öppen hand och öppnar för samtal.

[Detta är hela artikeln som finns i tidningen. Red. Anm]


5 tidningar per år


Senaste 10 artiklar

Startsida