Pionjären och publicisten Jan Gillberg är en svensk hjälte. Ingen i samtiden har som han sett igenom den förljugna verkligheten och velat presentera en mer sanningsenlig bild samtidigt som han inte har tvekat för att dela ut bredsidor mot den svenska medieeliten. Han har gått hårt åt de som inte har velat följa demokratins
spelregler, den extremistiska svenska nyhetsbedömningen och den mediestyrda konformismen.
– Vid ett tillfälle när jag åkte spårvagn med min mamma från Djurgårdsbron till Norrmalmstorg, vi skulle handla på NK, då sitter jag och ser fundersam ut, jag kanske var fem år gammal, och säger: ”Mamma, jag har så mycket idéer”, berättar han där vi sitter runt köksbordet i hans hem.
Han berättar att det var familjens grannfru, Sofia Pettersson som lärde honom att läsa, skriva och räkna. – Hon hade en stor Bibel som vi bläddrade i och som Sofia läste ur, jag tog starkt intryck av tant Sofia. En gång sa jag: ”Jesus måste ha varit väldigt knepig som kunde gå på vatten”.
Du hade djupa tankar redan som liten?
–Ja, det hade jag allt, erkänner han. Min första bok skrev jag när jag var sex år. Den var skriven i ett kollegieblock med röda sidenband, en present till min mamma: ”Pojken som jagades av polisen”.
Jan Gillberg dementerar att han skulle vara ett barn av överklassen. Övre medelklass kan han däremot gå med på. Familjen umgicks dock med överklassfamiljer, bland annat familjen Wallenberg.
Jan Gillberg föddes den 7 juli 1935 i Stockholm och år 1956 tog han en filosofie kandidatexamen med nationalekonomi, statskunskap, ekonomisk historia, praktisk filosofi och psykologi vid dåvarande Stockholms högskola. En nästan utstakad politisk bana väntade honom – men livet ville annorlunda.
Den ökande ohälsan i landet
Sverige och svenskarna mår inte bra. Det har Jan Gillberg varit medveten om i ett helt yrkesliv. Sämst mår människor som har stat och kommun som arbetsgivare. Allra sämst mår de som arbetar inom...