Solweigh kunde andas igen – tack vare magnetmadrass och borttagna läkemedel

Datum: 2020-07-18  |   Författare: Bo Zackrisson

Solweigh har en rekordartat lång sjukdomshistoria bakom sig. Tidigare opererad för kroniska inflammationer i öron, näsa, hals. Kraftigt medicinerad för sin svåra kroniska astma kom hon i höstas till en holistiskt tänkande läkare. Medicinlistan var så lång att läkaren fick en chock. Efter alternativt inriktad behandling är Solweighs astmabesvär nästan borta och endast ett fåtal mediciner kvar på köksbordet.

Hösten 2006 kunde Solweigh inte gå mer än tio meter i stöten. Astman var så allvarlig att andningsförmågan i princip helt hade upphört. Det tog tre timmar för henne att klä sig varje morgon. Då fick hon tips av sin väninna Kristina att träffa en holistiskt tänkande läkare. Det blev en vändpunkt i Solweighs långa sjukdomshistoria.

Idag har hon fått tillbaka livslusten och astman är nästan borta. Hur det gick till återkommer vi till.

Jag besöker Solweigh en gråmulen februaridag i Djursholm. Hon tar emot med ett vänligt leende.

– Sätt dig i soffan, säger hon. Jag slår mig ner i soffan och tar fram anteckningsblocket.

23 års vistelse på sjukhus


Solweigh är 76 år gammal. Under nästan hela sitt liv har hon varit föremål för sjukvårdens insatser. Sammanlagt har hon legat på sjukhus i 23 år!

Som mycket liten hade hon stora problem med ständigt återkommande öron och bihåleinflammationer. Sju år gammal genomgick hon en öronoperation som gjorde henne döv på ena örat. Hela tiden har sjukvården sagt att hon är allergisk. Man vet inte mot vad, men ändå.

Under tonåren började Solweigh få problem med vikten. Det ledde till psykiska problem och ett ständigt kämpande med olika bantningskurer.

Hennes första jobb fick hon som springpojke på Apoteket.

– Jag körde ut mediciner till patienter med cykel, säger Solweigh.

I jobbet ingick också att rulla piller. Förr tillverkade apoteken själva en hel del mediciner.

– Arbetet gjorde att mina problem med allergin i öron och näsa blev värre. Det låg ett ständigt medicindamm i luften där vi satt.

1965 blev Solweigh förtidspensionerad på grund av sin övervikt och sina allergiska besvär.

– Jag började få allt svårare att andas, säger Solweigh.

Det var vid den här tiden som läkemedlen blev allt fler. Läkarna skrev ut sprayer, kortison och antibiotika i stora mängder.

– Jag tänkte aldrig på om alla dessa mediciner var bra för mig, utan gjorde bara som doktorn sa.

Viktproblemen fortsatte och Solweigh gick upp och ner i vikt mellan bantningskurerna. Under fem år låg hon på sjukhus och levde på svältkost. Enda sällskapet var droppflaskan med kontinuerlig tillförsel av näringslösning. Den var med överallt, till och med på promenaderna i sjukhusets park. Men vikten gav inte med sig. Följden blev ökad isolering och psykiska problem.

– På Norrtälje vårdhem fick jag leva på 1000 kalorier om dagen. Ändå gick jag upp i vikt, säger Solweigh.

Polyfarmaci – en modern bild av den skolmedicinska galenskapen. Bilden visar en bråkdel av den medicinarsenal som den evidensbaserade medicinens företrädare förgiftat Solweigh med. Nu har hon slutat ta de flesta av dessa mediciner, på inrådan av en holistiskt tänkande läkare. De flesta medicinerna ströks. Några behandlingar med QRS-madrass gjorde att Solweigh kunde börja bukandas. Astman försvann efter 20 år! Det var Solweighs goda granne, som föreslog att hon skulle ta kontakt med den alternativt sinnade läkaren.


Tarmoperation


1972 vägde hon 194 kilo. Då fick Solweigh genomgå en tarmoperation. 90 procent av tunntarmen togs bort och på tio månader försvann 106 kilo.

Nu följde några år med lite bättre hälsa, men 1975 började astman att bli allt svårare. Örongångar, näsan och halsen svullnade upp och värken tilltog och blev kronisk.

Sjukvården skrev ut fler och fler läkemedel och Solweigh fick svälja den beska medicinen.

Vi hoppar nu fram till en dag i höstas när väninnan Kristina som vanligt kom körande på sin cykel. Mitt i färdvägen befann sig en igelkott och när Kristina skulle väja var olyckan framme. Det blev akuttransport till akuten på Danderyds sjukhus med en allvarlig skulderfraktur och brott på handleden. I efterförloppet besökte hon en läkare i Stockholm. Läkaren behandlade Kristinas axel med en QRS-madrass, vilket gjorde att axeln läkte så snabbt att sjukgymnasten på Danderyds sjukhus blev förvånad. Kristina berättade även om Solweighs svåra problem med sin astma. ”Ta hit henne så får jag titta på henne”, sa läkaren. ”Och glöm inte att ta med medicinlistan”.

Smärre chock!


När läkaren fick se Solweighs medicinlista fick han en smärre chock. Solweig stod på 47 tabletter om dagen – det ena pillret starkare än det andra. Denne läkare är skeptisk till massutskrivning av läkemedel till patienter och betraktar de flesta läkemedel som rävgifter. Särskilt äldre patienter har svårt att metabolisera alla läkemedel och det är sannolikt att bara mängden läkemedel med alla interaktioner och kontraindikationer kan leda till att den eller de sjukdomar som ligger någonstans i botten, aldrig får möjlighet att läka.

Den kraftiga och långvariga kortisonbehandlingen har lett till att Solweighs rygg tagit stryk på grund av läkemedelsorsakad benskörhet. Läkaren beslutade att sätta ut alla mediciner utom en. Sedan vidtog en helt annan typ av behandling.

Magnetmadrassen


Läkaren började behandla Solweigh med en QRS-madrass. Det är en madrass som sänder ut ett pulserande magnetfält med specifika frekvenser som gör att kroppens celler tillförs energi och börjar fungera bättre. Kroppens självläkande förmåga får möjlighet att komma igång. Fyra minuter varade den första behandlingen. Solweigh märkte inte av någon effekt av den.

Några behandlingar senare inträffar något mycket besynnerligt.

– Jag vaknar plötsligt en natt och känner mig konstig, säger Solweigh. Det konstiga är att jag kan dra in luft i lungorna. Jag kunde till och med bukandas!

Solweigh har inte kunnat använda sina lungor på ett normalt sätt på 20 år. Att hon känner sig lite konstig en sådan märklig natt må vara henne förlåtet. En kombination av utsatta läkemedel och ett antal behandlingar på en QRS-madrass, har gjort att Solweigh känner sig friskare och starkare än på många år.

Jag ringer upp den läkare som behandlat Solweigh och frågar hur han tänkte. – Vi läkare bör ha en holistisk syn på människors ohälsa. När Solweigh kom till mig var hon mycket dålig. Hon orkade knappt ta sig uppför fyra trappsteg. Jag chockades av den enorma listan av mediciner.

Det visade sig att Solweigh stod på antibiotika.

– Jag frågade varför Solweigh stod på antibiotika och hon svarade att läkarna sagt att hon inte fick bli förkyld. Så vitt jag vet får man förkylning av virus och antibiotika biter inte på virus!, säger läkaren.



Artikeln är en återpublicering av en artikel ur 2000-Talets Vetenskap nummer 1 år 2007. För att läsa liknande erfarenheter av alternativ behandling skaffa en prenumeration på tidningen här!
Prenumerera på 2000-Talets Vetenskap för endast 280 kr per år så kan du ta del av djupgående artiklar om naturlig hälsa och miljö!


Startsida