Efter ett antal besök på olika vårdcentraler så har jag alltmer övertygats om att det på många av landets vårdcentraler odlas en sekterism som på många punkter (se nedan) påminner om den som man hittar inom till exempel slutna samfund.
Jag ringde i dagarna till min vårdcentral för att be om en "second opinion" och fick tala med en sjuksköterska."Min nuvarande läkare verkar inte ha tillräckliga kunskaper och vi kommer inte vidare i diagnostiken, läkaren är ju bara allmänläkare", sade jag.
Sjuksköterskan blev då upprörd över att en sådan kritik riktades mot hennes arbetsplats och sade att den aktuella läkaren minsann inte var en allmänläkare utan en specialist.
"Vilken typ av specialist?", frågade jag
"Specialist i allmänmedicin", svarade hon.
"Men det är ju detta som man kallar allmänläkare", sade jag lite förvånat.
"Nej, det är det inte alls, vår läkare är specialist i allmänmedicin", betonade sjuksköterskan, som nu var uppenbart irriterad.
Det lät konstigt, men jag ville inte tjata mer om detta utan begärde en "second opinion" av en annan läkare på samma vårdcentral, vilket hon, motvilligt, men slutligen gick med på.
Så kom jag till den nya läkaren:
"Har du vaccinerat dig ännu?", frågade läkaren direkt när jag kom in på hans rum.
"Nej, inte än...", mumlade jag bakom den obligatoriska ansiktsmasken.
"Då tycker jag vi ska boka in en tid för vaccination direkt", sade läkaren mycket angeläget, som om det stod över allt annat.
"Varför då?", tänkte jag. Det var ju inte därför jag kom dit.
Det tycks ha infunnit sig en vaccinations-hysteri på denna vårdcentral, där man uttrycker förvåning över människor som ännu inte har valt att vaccinera sig, trots att majoriteten av alla som får corona inte har allvarligare symptom än en vanlig förkylning.
Senare i samtalet berättade jag om att jag hade gjort relevanta analyser hos alternativa terapeuter som kunde ge ledtrådar i diagnostiken. Men innan jag knappt han nämna ett analysresultat så suckade läkaren: "Dessa kan man inte lita på alls". Jag kände mig idiotförklarad.
"Även inom alternativ vård finns läkare och professorer som är mer utbildade än vad hela er personal är på denna vårdcentral, och många av dessa metoder används där", påpekade jag. Det gick inte in.
Efter ett tag nämnde läkaren att han läst en artikel om ämnen som kan ge allergiska reaktioner, men när jag frågade vilka ämnen det var mer specifikt så visste han inte säkert utan satt några minuter och googlade på sin telefon.
"Du kanske är något på spåret, för detta var inget som din kollega hade nämnt för mig överhuvudtaget", sade jag.
"Nej, men vi har olika erfarenheter och kunskaper", sade han.
Då berättade jag att jag även hade konsulterat en allmänläkare (skolmedicinsk sådan) i släkten, som hade rekommenderat att min vårdcentral tog vissa prover.
Men det var han inte intresserad av att höra utan brast ut:
"Jag blir så trött på alla som har konsulterat andra läkare, det är rent ut sagt oförskämt att komma hit och säga vad andra läkare har sagt".
"Jasså?", tänkte jag förvånat. Det är ju precis därför som jag har konsulterat dig, för att få en second opinion. Du sade ju precis att olika läkare har olika kunskaper, till och med inom er egen vårdcentral.
Till skillnad från alla öppna och lyssnande alternativa terapeuter som jag har besökt så upplever jag gång på gång en påtaglig sekteristisk stämning, när jag kommer till en skolmedicinsk vårdcentral, nästan utan undantag. Inte undra på att det är svårt att hitta en vårdcentral som får högre betyg än 3 på Google, nuförtiden.
Jag hör allt fler människor berätta om den sekterism som råder inom skolmedicinska vårdcentraler. Detta borde vara ett starkt uppslag för granskande TV-program.
Några karaktärstecken:
- Isolation från medicinsk kunskap utanför vårdcentralen/skolmedicinen.
- Total tilltro till auktoritära ledare (regionstyrelsen).
- Skolmedicinska läkare uppträder auktoritärt och prestigefyllt.
- Obestridliga och motsägande fakta möts med nonchalans eller ointresse.
- Relevant kritik mot den egna organisationen och deras medarbetare möts med irritation och intagande av försvarsposition.
- Alla vårdcentraler tillämpar samma metoder och analyser och man kollar inte själv upp nya studier som står i strid med regionstyrelsens ”expertkrets” eller visar på nya vetenskapliga upptäckter.
- Man förlitar sig på värden och analysdata (rättsdokument) snarare än att fokusera på människan som sitter där, vilka symptom hon har på kroppen och upplever.
- Man är i ständig konflikt med sin omgivning. Alternativa vårdinrättningar ses som en "fiende" till den "rätta läran" och ska kritiseras/hatas.
- I kritiken mot alternativa behandlingar/produkter så används lögner.
- Eget tänkande eller sökande av information på nätet uppmuntras inte.
- Går man till alternativa läkare eller terapeuter blir man idiotförklarad och nedprioriterad.
- Om man använder egna metoder, preparat eller behandlingar så får man höra att det kan vara farligt och att man "leker med sitt liv".
- Samtidiga alternativa behandlingar får skulden om du blir sämre. Blir du däremot bättre efter en alternativ behandling så beror det ändå på skolmedicinen, om det så bara är en Iprentablett.
- Mirakeltro. Om du blir botad från en allvarlig sjukdom efter att du endast har använt alternativa metoder så beror det inte på de alternativa metoderna utan på ett "mirakel", som skolmedicinen inte kan förklara.
- Det finns inget annat botemedel utanför skolmedicinen, förutom "mirakel" då...
