Munhålan i fokus – del 2

Datum: 2020-08-09  |   Författare: Karin Öckert

Mikroorganismer i munnen kan orsaka kroppslig ohälsa!

Patologiska mikroorganismer förekommer i munhålan i och kring tänderna. Att de där kan orsaka karies, pulpit, osteit, gingivit och parodontit ifrågasätts inte. Att effekten av dessa infektioner på allmänhälsan kan vara omfattande har länge varit en kontroversiell fråga, allt sedan fokalinfektionsläran presenterades -1891. Rotfyllda tänder är en underskattad källa till allmän ohälsa, konstaterar Karin Öckert i del två av denna artikelserie (Del 1 hittar du här).

Bakterierna kring tänderna kan vara dödliga. Det visar en studie gjord i Japan, där man studerade 417 gamla på långvårdsklinik. Hälften fick tandborstningshjälp efter varje måltid samt professionell rengöring av hygienist en gång i veckan medan den andra hälften inte fick någon hjälp. Det visade sig att patienterna i den rengjorda gruppen fick hälften så många lunginflammationer som den andra gruppen och dessutom dog de inte rengjorda dubbelt så ofta av infektionen.

Samband mellan parodontit och hjärtkärlsjukdomar har konstaterats och bakterierna i de fördjupade fickorna misstänks starkt som förbindelselänk [1]. Ändå negligerar vi de bakterier som finns i alla rotfyllda tänder som orsak till hälsoproblem.

Visserligen är den infekterade ytan mindre än vid parodontit men å andra sidan saknar bakterierna i rotfyllda tänder möjlighet att tömma sina toxiska produkter i munhålan såvida inte fistel bildas. Återstår blodomloppet som avfallshanterare. Enligt Ingrid Brynolfs doktorsavhandling 1967 omgavs 93 procent av alla rotfyllda tänder på ett obducerat material av patologiska processer i käkbenet [2]. Att rotfyllda tänder kan ge upphov till mycket allvarliga hälsoproblem trots att inga lokala symtom föreligger och den röntgenologiska bilden ser perfekt ut, har jag många exempel på bland mina patienter. Exempel på symtom som försvunnit efter extraktion av rotfyllda tänder är led- och muskelvärk, huvudvärk, abnorm trötthet, högt blodtryck, hög puls, yrsel och colon irritabile.

"Exempel på symtom som försvunnit efter extraktion av rotfyllda tänder är led- och muskelvärk, huvudvärk, abnorm trötthet, högt blodtryck, hög puls, yrsel och colon irritabile."


Empiri — fyra patientfall

För att illustrera problemet beskriver jag här fyra olika patientfall.

Den första patienten var en 50-årig kvinna som plötsligt fått högt blodtryck (180/117) och därför medicinerar med Seloken sedan drygt ett halvår. Vid kontroll ett år tidigare var blodtrycket helt normalt. Hon får också egendomliga surrningar och vibrationer i hela kroppen ibland och har på grund därav åkt in akut på Sahlgrenska sjukhuset, där man gjort en ordentlig utredning. Alla prover var bra inklusive ämnesomsättningen och hon hade inga onormala mängder stresshormoner i blod eller urin. Hon har under året som gått fått tanden 27 rotfylld av rotfyllningsspecialist.

Den ser bra ut på röntgen, men 25 har en kraftig osteit och jag rensar ur bägge kanalerna i denna ordentligt. Hon får värk som inte går över och hon vill bli av med tanden. Jag extraherar den och efter några veckor kan hon minska blodtrycksmedicinen till hälften. Hon önskar extraktion även av 27 och jag bifaller hennes önskemål. Vid kontroll efter två månader har blodtrycket gått ner till 130/70 utan medicin och detta värde består. Eftersom jag aldrig hört talas om att högt blodtryck kan vara en biverkning av rotfyllning har jag därefter varit särskilt uppmärksam på blodrycksförändringar i samband med extraktion av rotfyllda tänder. På så sätt har jag träffat på flera patienter med denna reaktion.

Det andra fallet är en 40-årig tidigare frisk man som plötsligt hade fått ont i högra knät. Han sökte sjukhus där man på röntgen konstaterade en cysta och skrev ut en kur Voltaren, vilken inte hjälpte. En kortisonspruta gav viss lindring men endast en kort tid. Han blev sjukskriven i två månader och sattes på operationskö på grund av cystan och eventuell meniskskada. Plötsligt svullnade höger fot och underben upp. Cystan hade spruckit och ledvätskan läckt ut. Knäet tappades på mycket vätska och ny kortisonspruta gavs, men värken kvarstod vid minsta belastning och patienten måste använda kryckor. Vid operationen konstaterades att det var förändringar i ledhinna och benvävnad. Värken kvarstod och kryckorna måste användas. Nya utredningar med ultraljud, scintigrafi och magnetröntgen gav ingen information. Plötsligt får patienten tandvärk i tand 28 varvid han även drabbas av generell led värk, ömma lymfkörtlar i ljumskarna och feber. Jag extraherar tanden och sedan den dagen har patienten inte haft några problem med sitt knä. Trolig diagnos var kronisk pulpit som plötsligt blev akut.

"Jag extraherar tanden och sedan den dagen har patienten inte haft några problem med sitt knä. Trolig diagnos var kronisk pulpit som plötsligt blev akut."



Det tredje fallet är en 40-årig man, sjukskriven av och till i tio år, de senaste två åren kontinuerligt. Läkarundersökning gav diagnoserna colon irritabile samt somatoformt syndrom. Han har testat ett stort antal mediciner såsom Losec, Acinil, Zantac, Gaviscon, Zoloft och Cipramil utan någon effekt. Han har en polysymtomatisk bild innefattande onormal trött het, diverse mentala och psykiska symtom med depression, ångest och irritabilitet, koncentrationssvårigheter, försämrat när minne, huvudvärk, yrsel samt stora mag-tarmproblem.

Patienten upplevde en klar försämring i hälsotillståndet efter rotfyllning av 35 fem år tidigare. Efter extraktion av tanden blir han initialt kraftigt försämrad, men två månader senare har den förödande tröttheten givit vika och de mentala och psykiska symtomen har lindrats betydligt. Han har ytterligare en rotfylld tand som extraheras och därefter avlägsnas 7 amalgamfyllningar utan några biverkningar efter behandlingen.

Vid kontroll tre månader senare har patienten återgått till arbetet och poängen i mitt symptomformulär har minskat från 116 till 13. Inga mag-tarmproblem kvar står. Idag tre år senare är han fortfarande frisk.

Det fjärde fallet är en 53-årig kvinna som har varit sjukskriven ett år på deltid och sedan ett år på heltid på grund av svår huvudvärk nästan varje dag. muskelvärk i ty. och axlar samt stor trötthet. Läkaren lät testa sköldkörteln och fann onormalt lågt värde fritt T4 samt kraftigt förhöjt värde på TSH i serum. Vid förnyad kontroll en månad senare hade värdena ytterligare försämrats. Medicinering med Levaxin var aktuell. Patienten sökte mig för att hon kände ett diffust obehag från tand 26, som var rotfylld sedan några år tillbaka. Jag extraherade tanden på patientens begäran. En månad senare togs nya prover på sköldkörteln, eftersom patienten noterat att hennes enorma trötthet försvunnit liksom huvudvärken och muskelvärken blivit mycket lindrigare. Nu hade hon helt normala värden. Referensvärden på TSH är 0.2-4.0. Patientens värden vid de tre tillfällena var 7.2, 14.0 samt 2.4. Intressant i sammanhanget är att 26 ligger längs samma meridian som sköldkörteln.

Detta är några typiska fall bland många som efter tandutdragning av rotfyllda tänder fått ett avsevärt förbättrat hälsotillstånd. Eftersom det är ytterst säll synt att patienter söker sin tandläkare för besvär av typ trötthet, led- och muskelvärk, mag-tarmproblem eller högt blodtryck, är det naturligtvis väsentligt att läkare blir informerade om möjliga orsakssamband med infekterade tänder.

Tidigare forskning

Weston Price, president för the American Dental Association och chef för dess forskningsinstitut i början på 1900-talet, ledde ett team av USA:s ledande forskare och intresserade sig för frågan. Ett antal fall väckte hans misstankar, bland annat en 16-årig pojke som var sängbunden sedan flera år på grund av starkt deformerande artrit, som knappt tillät honom att röra sina händer eller fötter. Efter extraktion av några avitala tänder, vilka inte gav upphov till lokala obehag alls och knappast syn bara röntgenförändringar, tillfrisknade pojken. Inom några månader hade han nästan normal rörlighet i händer och fötter och var smärtfri. Dr. Price tog den extraherade tanden och sydde in den under huden på en kanin, vilken på två dagar utvecklade akut reumatisk artrit [3].

Flera kaninförsök på samma tema visa de att kaninen alltid fick samma sjukdom som patienten hade [4]. Detta gällde till exempel artrit, nefrit, endocardit, osteom yelit, ögoninfektion, urinvägsinfektion och nackspärr. Oftast dog kaninen inom två veckor på grund av kaniners dåliga immunförsvar. Vid implantering av friska tänder hände däremot ingenting med kaninens allmänhälsa. Inte heller om roten kokades före implantering. Men alla medikament oavsett styrka eller toxicitet misslyckades med att sterilisera roten så att smittan inte överfördes.

Nästa fråga var om orsaken till kaninsmittan var en bakteriell infektion. Man använde en rotfylld tand som extraherats från en kvinna som på kort tid förlorat 30 kg i vikt. Tanden krossades, tvättades och centrifugerades och den klara lösningen injicerades i en kanin som tappade vikt och dog inom 4 dagar. Därefter filtrerades lösningen genom ett Berkefeld-filter, som avlägsnar bakterierna, och injicerades i en ny kanin. Även denna tappade vikt och dog, varför man drog slutsatsen att det är bakterietoxinerna som överför sjukdomen.

En annan forskare är Dr. Boyd Haley, professor vid University of Kentucky, Han har analyserat och kategoriserat bakterie-toxinerna hos rotfyllda tänder. Han kon staterar bland annat att en del av dessa toxiner har hög toxicitet. Anaeroba bakterier kan till exempel producera svavelväte i toxiska mängder. Svavelväte är ett starkt neurotoxin, som binder till metalljoner i enzymer som är nödvändiga för normal cellfunktion, till exempel energiproduktionen. Dessa blir därmed helt inaktiva. Forskning på 1980-talet har visat att det finns ytterligare två mekanismer för de orala bakteriernas sekundära, systeminka effekter. Dels kan de bakterier som får tillträde till blodomloppet slå sig ner i andra organ och för öka sig om det reticuloendoteliala systemet inte förmår eliminera dem. Dels kan bakteriella antigen reagera med cirkulerande specifika antikroppar och bilda immunokomplex som deponeras i olika organ och där ger upphov till inflammatoriska reaktioner.

Immunförsvaret varierar mellan individer

Om det nu är så hälsovådligt med rotfyllda tänder, hur kommer det sig då att så många personer med rotfyllda tänder är friska? Weston Price påpekar att det inte är fröet utan myllan som är den viktigaste fak torn vid infektion [5]. Alltså — olika indi vider reagerar inte på samma sätt på en given dental infektion. Tre huvudgrupper kan särskiljas på basis av reaktionstyp eller vävnadsförändringar omkring den infekterade tanden.

• Grupp 1: Individer i grupp 1 har ett starkt immunförsvar, som tillåter dem att föra kriget mot bakterier och toxiner från en rotfylld tand så nära infektionskällan som möjligt, vilket skyddar kroppen från att skadas. De får ibland lokala symtom och utvecklar lätt fistlar, men får inga problem i andra organ.

• Grupp 2: Individer i denna grupp har något svagare immunförsvar, men håller sig friska så länge de inte drabbas av någon ytterligare belastning såsom influensa, graviditet, ett fysiskt eller psykiskt trauma. Då kan det hända att försvaret kring tanden sviktar och toxinerna passerar ut i kroppen. Kriget kommer nu i stället att ske i olika organ långt från infektionskällan. Vilket organ som drabbas kan bero på genetisk eller förvärvad känslighet. Nu utvecklas hälsoproblem i det drabbade organet, men oftast inga symtom kring den infekterade tanden. Denna kategori utgör enligt Weston Price ca 50 procent av befolkningen.

• Grupp 3: Den tredje gruppen har en genetiskt nedsatt immunitet som gör dem extremt känsliga för infektioner. Toxinerna i den rotfyllda tanden passerar direkt ut i blodbanan utan någon fungerande för svarsreaktion lokalt, men med destruerande effekt på allmänhälsan. Dessa patienter ska aldrig ha en rotfylld tand i munnen. Det paradoxala är dock att eftersom det inte sker någon lokalt avgränsande försvarsreaktion så blir den röntgenologiska tolkningen av rotfyllningsresultatet positiv. 25 procent av befolkningen anses ingå i denna grupp.

När bör man dra ut en tand?

Eftersom immunförsvaret reduceras med åren ansåg Weston Price att rotfyllda tänder bör extraheras på personer i grupp 2 vid 45 års ålder och i grupp 1 vid 55 år för att reducera risken för påverkan av allmänhälsan. Det kan förefalla litet väl drastiskt, men eftersom vi idag har möjligheten att ersätta en extraherad tand med implantat så blir knappast effekten katastrofal. Bör inte sunt medicinskt förnufttänkande reagera mot en terapi som inne bär att vi låter avitala organ sitta kvar i kroppen? Döda organ är alltid bärare av mikroorganismer. På den kända Paracelsuskliniken i Schweiz, där läkarna specialiserat sig på behandling av cancer med mer biologiska metoder än strålning och cell gift, är en av de första åtgärderna att extrahera alla rotfyllda tänder.

Sverige uppmärksammades riskerna med rotfyllda tänder på 70-talet av Patrik Störtebecker, docent i Neurologi vid Karolinska Institutet, som skrivit flera böcker i ämnet. Han menar att många neurologis ka sjukdomar, såsom MS, epilepsi och malignt gliom, kan orsakas av bakterier från tänderna. Spridningsvägarna till hjärnan sker enligt två huvudleder, dels via den femte hjärnnerven, trigeminus och dels via en direkt venös förbindelse från käkarna till hjärnan. Orsaken till att spridningen av bakterierna kan ske baklänges via venerna är, enligt Störtebecker, att det venösa systemet i hjärnan är utan klaffar [6].

Omöjligt göra en rotfylld tand bakteriefri

Tyvärr finns det idag ingen metod för att testa fram om en tand orsakar hälsoproblem. Det som får styra ett förslag till extraktion är patientens allmäntillstånd. Ju sjukare patient desto större anledning till extraktion, eftersom patientens avgiftnings- och immunförsvar är hårt ansträng da och därför mår bra av färre antal "bovar" i sin närmiljö. Patientens egen tandanamnes är också vägledande. Ofta vet patienten när olika symtom började och kan des sa symtom relateras till omedelbart eller några månader efter en ny rotfyllning ökar sannolikheten för ett samband. Om patienten har enkelsidiga symtom t.ex. bihåleinfektioner, ögonproblem eller muskelvärk alltid endast på en kroppshalva och det finns en rotfylld eller nekrotisk tand på samma sida ökar chansen för ett samband.

Tänder som aldrig blir riktigt symtomfria efter rotfyllning bör också misstänkas. Patientens egen åsikt i frågan bör naturligtvis vara den som slutligt avgör terapin. Tyvärr fungerar det inte så inom tandvården idag. Åtskilliga är de patienter som sökt mig för att få en tand extraherad, efter som de känner att den stör deras hälsa, men deras tandläkare vägrar. De föreslår i stället revision av rotfyllningen eller apicectomi. Många patienter har funnit sig i dessa dyrbara behandlingsförsök, men till ingen nytta. Det är omöjligt att göra en rotfylld tand bakteriefri!

Ödesjö et al. gör 1990 beräkningen att det finns cirka 2.5 milj. rotfyllda tänder med periapikal radiolucens i Sverige [7]. Ett flertal studier med röntgendiagnostik upptäcker radiolucens kring endast 25-35procent av rotfyllda tänder [8]. Eftersom Ingrid Brynolf vid obduktion fann att 93 procent av alla rotfyllda tänder i själva verket omges av osteiter innebär det att våra patienter i Sverige belastas av cirka 7,7 milj. rotfyllda tänder omgivna av infektiösa processer i käkbenet. Dessutom tillkommer ett stort antal patienter med pågående marginell parodontit. Är det verkligen möjligt att detta kan vara fören ligt med ett hälsosamt liv? Eller är det vår bristande helhetssyn som gör att vi inte ser om de resulterar i allmänna hälsoproblem av allvarlig karaktär?


Karin Öckert är privattandläkare, specialist i paradontologi och näringsterapeut (NMTF). Artikeln är en återpublicering av en artikel ur tidningen 2000-Talets Vetenskap nr 2/2006. För referenslista se originalartikeln i tidningen

Läs mer:
Munhålan i fokus - del 1
Prenumerera på 2000-Talets Vetenskap för endast 280 kr per år så kan du ta del av djupgående artiklar om naturlig hälsa och miljö!


Startsida