Snaran omkring alternativmedicin, funktionsmedicin, komplementärmedicin eller alla de metoder som inte är standard inom sjukvården knyts alltmer åt. Nu står vi inför ett allvarligt hot mot vår frihet att bli friska utanför vårdapparatens gnisslande hjul.
En händelse som utspelade sig för länge sedan visar på det föråldrade synsättet att se på friskvård som nu riskerar att bli verklighet i Sverige. Citerat från en artikel om Mistelgårdens hälsohem i 2000-Talets Vetenskap nr 1/17”I en av sina böcker beskriver Josef Östlund en händelse när länsläkaren Josef Bruno från Kristianstad var på besök och träffade flera av gästerna. De berättade då att de blivit fria från sina sjukdomar. Brunos kommentar var: ’Ni har blivit friska på fel sätt’, varpå en av gästerna frågade: ’Kan man bli frisk på fel sätt?’. På den frågan svarade inte Bruno utan gick ut och åkte hem.”
Företrädare för Kav-utredningen (utredning om komplementär och alternativ vård) motiverar nu i en debattartikel i DN varför utredningen föreslår att det ska vara förbjudet att göra någon frisk på andra sätt än de som används och kontrolleras av vitrockarna och läkemedelsindustrin:
”I dag finns ett förbud för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att behandla tre allvarliga sjukdomar – cancer, epilepsi och diabetes. Varför just dessa sjukdomar, varför inte andra allvarliga sjukdomar som psykos, hjärtsvikt och ALS? Det ter sig inkonsekvent. Vi vill därför ersätta den nuvarande bestämmelsen med ett generellt förbud att behandla allvarlig sjukdom.”
Visst kan man hålla med om att den tidigare lagstiftningen är märklig som valde ut just de tre sjukdomarna cancer, epilepsi och diabetes. En lika logisk slutsats hade då varit att även dessa tre sjukdomar ska få behandlas inom alternativ vård. Nej, i stället resonerade utredarna som så att ”ska-tre-så-ska-alla”, vilket är mycket märkligt. Det måste ju ha funnits någon anledning (som fortfarande är relevant) till att just dessa tre sjukdomar valdes ut. Man kan ju rimligtvis inte ha kastat tärning.
En bättre lag hade varit: För att få behandla en ”allvarlig sjukdom” måste patienten kunna visa att denne även är under utredning för denna sjukdom inom vården och att patientens läkare känner till vilken typ av alternativ behandling som patienten får. Det borde räcka. Men så resonerade man alltså inte.
2000-Talets Vetenskap ställde frågorna om alternativmedicin och botavdrag till våra politiker i samband med EU-valet 2019 (se www.2000tv.se/tema/val).
Många av de stora partierna svarade dock inte på dessa frågor eller hänvisade enbart till ”vetenskap och beprövad erfarenhet” – ett begrepp som inte är definierat och som kan användas som slagträ för att få i genom vilken lag som helst.
Det nya lagförslag som Kjell Asplund har presenterat innebär att han vill förbjuda icke legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal att försöka bota patienter som lider av allvarliga sjukdomstillstånd (sådana sjukdomar som riskerar att leda till allvarliga skador eller som är livshotande). Alternativmedicinarna får dock lindra patineernas symptom, men hur ska terapeuten på förhand kunna veta vilka patienter som blir botade respektive lindrade?
Lagförslaget innehåller även ett förbud för icke legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal att undersöka och behandla barn under femton år. Vart ska i sådana fall alla de barn ta vägen som inte får vare sig bot eller lindring genom den offentliga sjukvårdens försorg?
Lagförslaget är gripet ur luften och lika vansinningt som det är ogenomtänkt!
I grunden vet få politiker vad funktionsmedicin är och lämnar över makten över lagstiftning till en liten utredning där det sitter människor som själva är kritiska redan från början.
Så får det inte gå till! Nu är det du och vi alla som måste reagera och agera. Kontakta politikerna och protestera mot detta! Gör din röst hörd, inte bara på valsedeln vart fjärde år.
